Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 29. Morrel eller Rablasy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 487 -
ligen räddad, och snart skulle giva henne vidare
underrättelser. Några veckor senare följde ett annat brev,
i vilket madam Morrel uppfordrades, av sin man -
åtminstone efter vad hon då trodde - att begiva sig
till Strassburg, varest hon skulle få vidare
underrättelser. Den unga frun, olycklig över sin mans
försvinnande och med längtan emotseende ögonblicket för
deras återförening, begav sig ensam med sitt barn, och
endast åtföljd av en gammal tjänare till Strassburg.
Hennes svåger kunde ej medfölja henne, då han varje
ögonblick väntade sin hustrus nedkomst. Från
Strassburg skrev madam Morrel, att hon där blev mottagen
av en herre, som hade åtagit sig att föra henne till
sin gemål, vars vistelseort hon ej ännu kände. Tre
veckor senare erhöll herr Emanuel Herbault likväl
följande brev, daterat Berlin, vilket vi själva hava sett,
och som vi ordagrannt meddela läsaren och bäst talar
för sig själv:
"Min älskade svåger; min älskade Julie. Nu, sedan
två dagar finner jag äntligen ord, att för er uttrycka
min smärta, att beskriva min belägenhet. Den är
förtvivlad. Jag vet ej mera om jag lever. Jag är nära
förtvivlan, nära att bliva vansinnig. Likväl vill jag
försöka, att skildra för er vad som hänt misr. Gråten
med mig, och om ni kunnen, så skynden till mig!
Den herre, som emottog mig vid Strassburg, var
mycket artig emot mig, men även mycket tystlåten, och
som det tycktes mycket ledsen. Han sade mig, att
han ej kunde uppge något närmare, om min mans öde,
att han likväl var en gammal vän till honom och
erhållit i uppdrag att föra mig till Berlin.
Jag var rädd för att resa till ett avlägset land med
en person, som jag icke kände. Men längtan att få
återse Max, segrade över alla andra tankar. Min
ledsagare visade sig för övrigt mycket uppmärksam emot
mig. . ., K ! ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
