- Project Runeberg -  Världens herre /
503

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Självmördareklubben

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 503 -

Wiseborne. Och om den är barnslig, så är den ändå
kvalfull. Det finnes ingenting dummare, än olycklig
kärlek. Jag var en gång nära däran, att gå i
koloskammaren för en olycklig kärleks skull.

Alla skrattade, ty lord Wiseborne såg icke ut som
han skulle kunna dö av kärlek.

- Jo, verkligen! sade lorden. Men jag besinnade
att det skulle vara oförnuftigt att döda sig för en sådan
händelse. Jag beslöt att vänta tills jag kunde bliva
fullkomligt lugn och överlägga kallblodigt.

- Det var ändå det bästa, menade lord Bilser.
Därför besitta vi ännu det oskattbara nöjet av edert
sällskap. Däremot bör ni veta, mina herrar, att jag
misstänker, det endast är en olycklig kärlek, som
tillfört oss vår unge vän don Lotairo.

- Alla sågo på den unge mannen, och så kall han än
bjöd till att visa sig, kunde han ej förhindra en rodnad.

- Det må vara! sade han. Men det är nu glömt.
Jag inser att jag var dåraktig.

- Berätta! berätta! utropade greve d’Ernonville
med sin näsröst.

Om någon annan begärt detta, skulle han sannolikt
efterkommit det, ty ungdomen slösar gärna med
beskrivningar om olyckliga kärlekshistorier. Men mot
greven hade don Lotario en oförklarlig motvilja.

- Det var en småsak! sade han avböjande. Det
lönar icke mödan att omtala den.

- Saken är likväl för oss av vikt! sade lord Bilser
skrattande. Wiseborne hade rätt, då han sade, att det
var oförnuftigt att döda sig för en dylik omständighet.
Därför vore det även oklokt att för samma orsak
inträda i vårt sällskap. Vi skulle ha många medlemmar,
om vi ville upptaga var och en, som genom olycklig
kärlek blivit trött vid livet. De flesta av dessa, eller
alla, skulle likväl gå ifrån. Skulle vi hos er befara det-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0501.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free