Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 31. Greve Beaumont
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 513 -
Strax därpå hörde jag, att damen stod i ett intimt
förhållande till en herre, som hon ej kunde tillhöra,
utan förlust av sin heder, ty han var en anförvant till
det kungliga huset och kunde icke gifta sig med henne.
Jag ville ej vara den förste som meddelade greven
denna underrättelse, och teg därför. Strax därpå
meddelade mig Beaumont, med största glädje, att hans
älskade gått in på att gifta sig med honom. Nu ansåg
jag det för min plikt att tala, ty jag hade under tiden
erhållit visshet, att hennes förhållande till prinsen var
sådant, att min väns ära ej kunde tillåta honom en
förbindelse med henne. Jag meddelade honom därför
öppet allt vad jag visste.
Jag påminner mig ännu med förskräckelse alla de
kval som dessa underrättelser förorsakade honom, och
jag ångrade nästan, att jag störde hans lycka, ty han
var åtminstone lycklig i sin okunnighet. Om jag hade
kunnat förutse, att han ej skulle bliva tröstlös, så hade
jag verkligen tegat.
Vi bemödade oss nu båda, att bevaka hennes steg.
Slutligen då han, under en förevändning begav sig till
samma trakt, varest prinsen för en tid hade uppehållit
sig, lyckades det mig, att övertyga greve Beaumont om
sin älskades otrohet. Han emottog underrättelsen med
skenbart lugn, men jag vet att såret i hans hjärta aldrig
kunde läkas. Greve Beaumont upplöste ögonblickligen
förhållandet dem emellan och reste till kontinenten.
Han återvände därifrån, sådan ni i dag sett honom,
tyst, melankolisk, men på intet vis förrådande att hans
hjärta var förkrossat. Han inträdde i vår förening -
och nu, detta var historien över hans levnad, ty hans
levnad bestod i hans kärlek. Han har sedan aldrig
blickat åt någon flicka.
- Och vad blev det av kvinnan? frågade don
Lotario dyster och upprörd.
V. H. I 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
