- Project Runeberg -  Världens herre /
524

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 32. Eugenia Danglars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 524 -

Eugenie, och hennes huvud nedsjönk på bordet. Gud
vad har jag gjort! Vad skall världen tänka om mig!
Den unge mannen stod i den pinsammaste oro
bredvid sångerskan. Vissheten, att det var honom som
Eugenie älskade, kom så småningom över honom. Eller
skulle han ännu tvivla därpå? Och vad var nu att
göra? Skulle han gå? Skulle han kvarstanna?

- Fröken, sade han, vad skulle jag säga er? Älskar
ni någon som j*ag känner? Vågar jag bliva er vän,
er förtrogne! Kanske jag kan tala med denne man,
kanske irrar ni er, kanske besvarade han er böjelse!

- Nej", nej’! sade Eugenie och reste sig med en sista
ansträngning av sina krafter. Lämna mig, don Lotario,
gå, det är sent, redan för sent.

Hon gick några steg mot nästa dörr. Men då
förlorade hon sina krafter; hon vacklade, tycktes falla -
don Lotario mottog henne i sina armar.

- O min Gud, bistå mig! giv mig kraft att
fördraga! suckade Eugenie. Men det är hårt. Försmådd
för minnet av en donna Rosalba!

Don Lotario bävade. Ordet var uttalat, fast
omedvetet, ty Eugenie visste kanske ej en gång att hon talade
högt. Det var honom, som sångerskan älskade!

- Fröken! utropade don Lotario med hög och
kraftigare stämma. Fröken, är ni villig, att även avhöra
mig en minut?

- Tala, tala, viskade Eugenie, och en stråle av
hopp tycktes flyga över hennes ansikte. Jag är stark
nog. Min Gud vad skall jag få höra?

- Fröken, sade don Lotario, som hade låtit
sångerskan nedsjunka på en stol, jag är för stolt och för
uppriktig för att bedra er och missbruka ert förtroende.
Men tro icke, att det är påminnelsen om en donna
Rosalba, som gör mig kall emot Förtjänsterna hos en
dam så utmärkt som ni. Även jag vill vara uppriktig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free