Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Thereses berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 565 -
Ni skall finna att med den karaktär jag då hade,
kunde han i början icke göra särdeles intryck på mig. Han
var allt för olik alla andra unga män som dittills
behagat mig. Han var allvarsammare, kallare. Men han
saknade icke kännedomen om de sällskapstermer,
genom vilka man lättast närmar sig till unga flickor av
mitt stånd, och så småningom begynte han att
intressera mig. Jag fann att hans uppförande var friare,
lättare, finare, förnämare än de andra ynglingarnas, jag
såg att alla veko undan då han talade med mig, att
de frivilligt rymde fältet för honom. Och uti hans
sällskap låg för mig en egen retelse. Vi talade aldrig
med varandra om annat än förhållanden ur det
vanliga livet, och ständigt i raljerande ton. Han förstod
att avlocka de enklaste ämnen en intressant sida och
under det jag skrattade måste jag tänka efter. Hans
omdömen överraskade mig genom deras sanning. Han
tycktes känna mitt hjärta bättre än jag själv. Och
därtill var han en vacker karl. Jag visste att alla mina
kamrater avundades mig. Jag visste även, att han kom
från de förnämsta sällskaper för att pladdra med mig.
Allt detta förenade sig för att snart borttränga varje
annan man ur mina tankar. Jag brydde rnig endast om
Paul.
I dag, då jag blickar tillbaka på denna tid, kan jag
ej själv förstå, vad Paul fann i mig. Men jag såg
alltför tydligt, att han icke hade sinne och håg för
något annat än mig. Jag såg att han älskade mig
uppriktigt, ehuru vi aldrig talade om kärlek. Vi voro
dagligen tillsammans. Jag hade ett obegränsat
förtroende till honom; jag gjorde vad han sade, jag trodde
varje hans ord. Och han var även uppriktig.
Sålunda gick nära ett år. Min moder gjorde mig
uppmärksam på, att det ej längre kunde fortfara
sålunda; Pauls närvaro bortjagade alla andra friare från
oss, och ändå hade han aldrig uttalat någon bestämd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
