Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Thereses berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 567 -
Men till min förskräckelse märkte jag snart, ätt"
förhållandena ändå förändrade sig. Min moder talade
icke gott om Paul, själv hade jag hellre sett, att han
endast roat mig, i stället att försöka bilda mig. Jag
gör ingen hemlighet av, att jag var en oförståndig
flicka. Paul hade väl sagt mig, att jag kunde vara
stolt över att få äga honom. Men jag trodde icke att
han talade sanning. Jag älskade i honom endast den
yttre människan och den ädla karaktären, icke det höga
snillet som emotsåg en glänsande framtid. Jag vill ej
heller förneka att jag skänkte min moders ingivelser
mera gehör än som varit rätt. Jag retade honom med
småsaker. Jag glömde, att jag icke nu mera hade
bara en älskare att fängsla, utan ett troget hjärta att
bevara. Jag erkänner att det var min egen skuld att
han övergav mig. Han kunde ej annat än tvivla på
mig.
Ehuru jag då icke insåg detta, så överraskade mig
likväl tungt och djupt hans skilsmässa, upplösningen
av vårt band. Då betraktade jag kanske denna
skilsmässa allt för ytligt. Jag var mycket böjd att tro,
det Paul tröttnat vid mig, och jag skämdes för folk.
Men jag är fullkomligt säker på, och tillstår det lugnt,
att jag snart skulle tröstat mig, ty det felades mig
icke nya friare - jag skulle hela mitt liv ansett Paul
som en flyktig människa, om icke förhållanden inträtt,
som gåvo mitt liv en helt annan riktning.
Min moder dog tämligen hastigt, av grämelse, min
äldre broders vistelseort kände jag icke. Jag stod
ensam i världen. Jag var i stor fara att gå förlorad, ty
brytningen med Paul hade gjort mig förtrolig med den
tanken, att männen äro lättsinniga och falska. Då -
om till min lycka eller olycka, vågar jag ännu ej
avgöra - lärde greve Arenberg känna mig och tog mig
om hand.
Min moder hade varit en av hans vänners ungdoms-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
