Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 39. Misstanken - 40. På önskningarnas berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 593 -
- Och vill ni inte se min lille Edmond? sade den
unga frun.
Hon sprang in i rummet bredvid och återkom med
en liten gosse på armen. Det var ett älskvärt barn och
det skrattade så vänligt mot den unge mannen, att han
måste kyssa och leka med det, ehuru han ej var
synnerligen stämd för lek.
- Ser ni, Edmond är vänlig mot er! sade Valentine.
Varför kan han ej tåla de Ratour? Han skriker och
gråter när denne ser åt honom. Men se där kommer han.
Gå, don Lotario, säg honom, att jag hade låtit anmäla
mig sjuk, att jag icke talat vid er. Och min varmaste
tacksägelse! Skriv till Emanuel, men fort!
Bedjande, leende, men ändå fruktande tryckte hon
hans hand. Don Lotario skyndade ut. Nere i
förstugan mötte han de Ratour, som såg på honom med
förundran.
- Jag ville göra madame Morrel en visit, sade
Lotario med ett tvunget leende. Men hon anmäldes sjuk.
Framför min kompliment.
- Mycket gärna, sade de Ratour. Hon skall en
annan gång taga emot er.
- Jag hoppas det, svarade Lotario. Ni har fått
mitt brev, herr de Ratour?
- Ja, jag tackar er hjärtligen! sade fransmannen.
Jag visste, att jag hade att göra med en gentleman!
- Farväl, min herre! sade spanjoren.
- Farväl, don Lotario! Vi skola snart återse
varandra.
40. PÅ ÖNSKNINGARNAS BERG.
Edmond Dantes och Haydée sutto tillsammans i den
förres kammare.
Lorden var klädd i en dräkt av simpelt linnetyg.
Och likväl till och med i denna enkelhet, där han
V. H. I 38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
