Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 46. Lord Hope i New-Orleans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 636 -
Han gick till en avlägsen förstad med trånga gator
och små hus. Framför ett av dessa hus stannade han
och betraktade det länge. Därpå gick han in.
Värdinnan, en äldre fru av gott utseende, emottog
honom i förstugan.
– Bor här en ung franska, som kommit till New
Orleans med en man vid namn Wolfram? frågade
herrn.
- Ja, hon bor här, svarade värdinnan med en
axelryckning. Vad vill ni henne?
- Jag önskar tala vid henne, och om möjligt genast.
Om en minut återkom hon och sade:
- Stig in, här bor fröken Amelie.
Lorden - ty det var han - inträdde i ett litet ljust
rum, som saknade nästan de nödvändigaste föremålen.
I mitten stod en lång kvinnlig gestalt.
Om lorden hade väntat, att av Amelie bliva
emottagen med glad överraskning, så bedrog han sig.
Amelie emottog honom lugnt men kallt. Hon gick några
Steg emot honom. Det var allt.
- Fröken, sade lorden, jag har vågat, att
uppsöka er.
.- Jag tackar er, mylord, svarade Amelie. Få
människor skulle hava uppsökt oss i denna belägenhet.
Desto vänligare är edert ädelmod. Sitt ner, mylord.
Store Gud! Hur hade icke Amelie åldrats! Hur
förändrade voro icke hennes drag! Även då hade hon
kommit till honom lidande, nedtryckt till kropp och
själ. Men bar icke hennes drag ännu stämpeln av
denna förfärliga stelhet, som så kallt och avskräckande
blickade från hennes ansikte. Något gammalt låg i
hennes drag, som i motsats till den ungdomliga figuren
gjorde ett eget och obehagligt intryck. Lorden märkte,
icke utan rörelse, detta.
- Fröken, sade han, edra öden hava icke varit de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
