Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Släkt. Föräldrahem. Skol- och gymnasieår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättskänsla, som framdeles gör honom till en
folkets man, även då han yves av ädel börd. Skåda
pojkars lek och är en av dem av detta skaplynne, skall
du snart skönja det. I leken hägrar livets allvar med
allt vad det rymmer av gott och ont. – – Den
inbillningsstarke är icke sällan i leklagen den, som går
främst i alla halsbrytande rön, ty han drömmer sig vara
Hektor eller Akilles, och han kan röja liten vågsel för
egna eller andras liv och lemmar. Men där en usling
i hans åsyn djärves förgripa sig på en vekare broder,
där kastar han sig med ljungande ögon över
våldsherreämnet. Bort i sådana stunder med granntyckta
uppsyningsman, och låt Olympens gudar, som glädjas åt de
dödligas lekar, i ro njuta det friska skådespelet! Själve
härskarornas Jehovah nickar blid från sitt kerubhögsäte
när rättskänslan knyter en pojknäve.[1]
Röjde ej dylika gossar något av samma
eld vid boken som i leken, blevo de illa
sedda i skolan, där de hala, släta, slickade och
kallblodiga ohjälpligen skörda de högsta vitsorden för
sedligt uppförande.
Den inbi11ningsstarke gossen är from
och upprorisk, troende och tvivlare
tilllika. I kyrkobänken under en predikan av det
vanliga slaget kan han göra sig saker hart när till
kyrkobuller. Men ensam i det fria, när solen sjunker och
kvällringningen från den närliggande stadens kyrkor fyller
luften med dallrande ljud, hör han i dem världskretsarnas
klang och knäpper händerna i njutningsrik bön. Som
äldre glömmer han ofta Gud, men återvänder alltid till
honom. – – –
Den inbillningsstarke är ej pliktstark.
Icke »den kategoriska imperativen», icke det manande
»du bör» är drivfjädern i hans gärningar. Från att falla
djupt räddas han endast av de levande bilder utav det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
