Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Prosadikt och ungdomslyrik - Den siste Athenaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för vilken den kristna bekännelsen är en täckmantel
för lasten; samt en skara dels fanatiska, dels
egennyttiga, vilka »offrat mänsklighetens gudagivna
gåvor förnuft och vilja på altaret åt den avgud,
som benämnes Tron, den döpte Molock, som kallas
Bekännelsen», och bland vilka särskilt den
homoiusianska megäran Monika är typisk för
fanatismens furieartade raseri.
Egendomligt nog kallar Rydberg denna Monika i senare
upplagor Kyriaka, ett namn som väl skall vara
symboliskt för kyrka, »kyriakön».
Men de kristna sakna å andra sidan ingalunda sympatiska
representanter i romanen. Blott i förbigående skymtar
visserligen den senare statskyrkans mäktige lärofader,
den oböjlige, underbare Athanasios, fram. Stundom
förefaller han väl blott som en äventyrlig
friskarehövding, vilken lik vissa av Alexander Dumas’
hjältar vet att uppenbara sig och försvinna i rätt tid.
Men i kapitlet »Filosofens hem» visar han sig som
tänkaren Athanasios, och i hans mun lägger författaren
den sköna, djupsinniga kristna tolkningen av
Narkissosmyten, med vilken han besvarar Hermiones
filosofiska utläggning.*
Vida betydelsefullare som tolk för författarens
åskådning, om än ej som handlande person i
romanen, är Theodoros, en ohistorisk person,
* Levertin, som, märkligt nog, i motsats exempelvis
till Rudin, anser Athanasios vara osympatiskt skildrad, som
en fanatiker och vinkelpredikant, har förbisett detta och
låter det vara Theodoros, som tolkar myten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
