Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Prosadikt och ungdomslyrik - Den siste Athenaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
märket Edmund Gammal, bakom vilket dolde sig fröken
Eva Fryxell.
Hon ansåg Rydbergs roman, trots många likheter med
»Hypatia», vara ett fullt självständigt arbete,
uttryck för ett brinnande hat mot allt kyrkligt
övervälde och för en varm men ensidig antikdyrkan;
anmälarinnan fann emellertid sinnesstämningen ovänlig
mot kristendomen; felet låg dock mindre i skuggornas
styrka än i uteslutande av dagrarna. Hon påvisar en
del brister ur estetisk synpunkt, men erkänner dock att
arbetet intog »en utmärkt plats i vår romanlitteratur».
Trots dessa utförliga kritiker är det tvivelaktigt, om
Den siste Athenaren så till sågandes »ingått i den
bildade allmänhetens medvetande» förrän andra upplagan
utkom 1866. Böcker, som utgivas på författares självförlag,
äventyra lätt att bliva förbisedda i bokhandeln, helst när
författarna icke äro mera praktiska än Rydberg var.
Emellertid vann den märkliga romanen genast flerestädes
varma och insiktsfulla beundrare. Två av dessa vill jag
särskilt nämna, enär de ypperligt representera två olika
åldrar och båda bära berömda namn.
Den ene var en tjugutvåårig student, som hette Pontus Wikner.
Denne har i några självbiografiska anteckningar omnämnt, att
han år 1859 läste Siste Athenaren och att denna bok näst
Bibeln verkat mest genomgripande på honom. »Svalkande
omsvepte den min själ med en av antikens frihets- och
skönhetskänsla mättad livsluft.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
