Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Poetisk glansperiod 1875-1882 - Diktning 1875-1878
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»självförädling», vilken nödvändigt utesluter »nationell
själviskhet».»
I denna stolta dikt - ensam i sitt slag i svensk diktning
- har Rydberg i en form av sällsynt skönhet nedlagt något
av det bästa och varmaste han kände, har tolkat sin
innerliga medkänsla med denna världens små, sin lågande
frihetsglöd, sitt hat mot de teorier som predikade - och
framför allt den gärning som tillämpade - den starkares rätt.
Men om hans hjärta än klappade med Prometeus och med honom,
optimisten, gladdes åt de drag av prometeisk anda, som
spordes i dikt, i konst, i tanke och gärning, så synes hans
förstånd ofta nog ha sett saker och förhållanden med
Ahasverus’ mera pessimistiska öga, och den skildring den
vandrande juden lämnar av tidens sociala ve tolkar lika
mycket Rydbergs åskådning som Prometeus’ ljusa bilder av
vad som verkas i riktning av ljus, skönhet och frihet.
Detta vållar onekligen här och var en viss motsägelse
mellan Ahasverus’ karaktär och den stämning, som tager
sig uttryck i hans ord. Och ser man djupare, så skall man
finna, att det just är övertygelsen om att Ahasverus-
pessimisten har rätt i sin mörka skildring av jordelivets
förbannelse - om än icke i sin tröstlöshet, att så städse
måste förbliva - som driver de ideala optimisterna i
Prometeus’ skara att söka vrida världen rätt igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
