Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Poetisk eftersommar 1888-1896
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POETISK EFTERSOMMAR 1888-1895 605
har Rydberg lånat färgerna till Lars’ mörka bild.
Även den uppväxande ungdomens brist på pietet
för äldre tiders verk och hänsynslöshet mot det
släkte, som skapat dem, skymta fram i hans
skepnad, och det har ej utan skäl sagts, att en
socialistisk och utilistisk dogmtroende i våra dagar kan
spegla sig i honom, likaväl som en av de argaste
ortodoxer från 1500-talet, ty Lars är typen för
pietetslös formalism.
Onekligen verka skildringarna av hans
hänsynslösa uppträdande mot den alltför blide fadern
och hans gräsliga grymhet mot djuren nästan
pinsamt i berättelsen, som eljes bär prägeln av en
älsklig och varm humanitet.
Men Rydberg målade gärna sina figurer i
starka motsatser. För färgnyanser hade han
mindre sinne. Svart eller vitt - det är i hans
diktvärld liksom i medeltidens legender de avgjorda
motsatserna.
De tvenne skepnader, i vilkas mun Rydberg
företrädesvis lagt allt det nobelt känsliga han här
velat säga, äro Svante harpolekare och
Gudmund vapensmed. Båda äga de
frände-drag med honom själv.
Svante - vetenskapsmannen, sångaren,
politikern, representanten för tidens humanism -
är fantasiens man, väl förtrogen med de gamla
klassiska författarna, men ock med sin bibel och
med kyrkofädernas skrifter, liksom med sin
samtids humanistiska vetenskap och renässansens
konst. Allt vetande är honom dock endast medel
till striden för det goda, och denna strid kämpar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
