Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
främst en didaktisk-episk och didaktisk-lyrisk dylik, hvars make
till qvantitct och qvalitet förut aldrig framkommit i Sverige; en
omtyckt form för moraliserandet blef satiren, och här nedan skola
några försök i denna rigtning upptagas. Det episka stod
fortfarande mest i lärodiktens eller högtidsqvädets tjenst, och några
mera betydande epos hafva vi från denna tid icke att anteckna;
ett par ansatser till romandiktning gjordes likväl i slutet af
perioden, för hvilka strax skall redogöras. Utom det att visan
utvecklades i flera afseenden, i synnerhet såsom sällskaps- och
drvckes-visa, och psalmdiktningen nu vann en fullkomning, som endast
öfverglänses af vårt århundrades uDavidsharpau, uppkom äfven en
annan rent lyrisk poesi dels såsom “ tankelyriku, dels såsom
‘sam-fundslyrik" d. v. s. högtids- och tillfällighetspoem, hvilka först nu
togo fart. På dramatikens fält fortlefde länge det medeltidsartade
skådespelet, men utom de för renaissancen karakteristiska balletterna
och allegoriska spelen gjordes redan under Carl XI:s förmyndare å
studenttcatern i Upsala ansatser till ett efter den franska
tragikomedien bildadt drama, och några årtionden senare finner man i
den s. k. Lejonkulan uppförda stycken, i hvilka man tydligen
spårar studiet af de stora franska tragöderna; försök till lustspel
framkommo först vid periodens slut. Särdeles betecknande är, att
på alla dessa områden, men i synnerhet på den egentliga lyrikens,
det redan omtalade herdemanéret nu började göra sig gällande, *ofta
i samband med det allt mer sig utbredande allcgoriserandet. —
Men, säger man, denna nya rigtning Yar blott “en utbildning af
humanismens innersta väsende“ *). Väl sant: böjelsen för lärda
idrotter fortfor, liksom sträfvandet att sätta allt möjligt vetande på vers
för att derigenom dels göra detta mera njutbart, dels gifva ett
berättigande åt poesien; den halfantika, gerna i allegorier sig
yttrande didaktiska tendensen, som äfven kännetecknar humanismens
period, fortlefde alltjemt; och detta slags vitterhet icke blott
fortlefde, det fullkomnades här, det växte ojemförligt i värde och
omfattning, det utbildades i innehållets djup, i tankarnes klarhet, i
*) Nyblom: “Svenska literaturens förhållande till andra länders under
olika tider.“ Estet. stud. 1873 s. 173.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
