Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också de Niirnbergske Pegnitz-herdarnes diktning, särskildt
Hars-dörffers, varit i Sverige bekant, hvilken vittra orden från Italien
införde den Marinistiska skolans “concetti“ och bragte i svang de
konstlade ordspel, omskrifningar och liknelser, livarom här ofvan
talats. Mera kändt är det inflytande, den s. k. andra schlesiska
skolan, som i hufvudrigtningen följde Opitz, ehuru med stark
lutning åt den italienska herdestilen, utöfvade på de svenske poeterna;
ja, man har med mera eller mindre skäl sammanfört en hel del af
dessa till en särskild grupp, den romanska eller romantisk-lyriska
rigtuingen, hvilken anses i väsentlig grad hafva mottagit intryck
från de italienska manieristerna och deras tyska själsfränder
Gryphius, Lohenstein, Hoffmanswaldau1). Den yppiga prakt, den lifliga
och målande stil, de sirliga och smältande tongångar, de sinliga
känsloutbrott, hvilka denna barocken motsvarande vitterhetsrigtning
älskade — i motsats till den första schlesiska skolans,
Opitzianer-nas, “nyktra inskränkthet*, kunde icke annat än väcka häpnad och
beundran hos de vid dessa läckerheter ovana svenskarne; i stället
för att lemna i sitt värde hvad som ej passade för deras oöfvade
handlag, togo de sig det djerfva dådet före att kläda sin
“yfver-borna svenskhet* i dessa svassande och skrufvade former, och så
framalstrades storartade, men vidunderliga skapelser, hvilka
genom sin otymplighet stundom blefvo karrikatyrartade. Gryphius
har genom sina satirer mera betydelse för den egendomliga
diktning, som är föremål för denna afhandling, liksom äfven Logau,
som torde hafva efterbildats af våra epigrammatiker från denna
tid. Deremot finner man nästan inga svenska efterföljare af den
tyska prosadikten, hvilken nu hade flere betydaude
representanter, och som genom Simplicissimus och Philander von Sittewald icke
minst i komiskt-satiriskt hänseende stod ganska högt2). Med den
*) Dennes “Hjeltebref1 öfversattes af C. G. Österling 1701.
2) Endast den allvarliga romanen tyckes i Sverige varit omfattad
med något intresse (märk dock den nämda öfversättningen af Chr. Weises
“The tre ypperste Erz-Narrar“); så hafva t. ex. Urban Hjärne och
Chr-Leyoncrona påbörjat herderomaner, men stannat efter några sidors arbete.
I U. B. hs. och Nord. hs. förvaras flera andra romanförsök, såsom t. ex. i
den förra n:o 154 om “Alcamenes och Menalippe“, i den senare n:o 1173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
