Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här träffade hans pilar säkert, äfven om de voro groft
tillyxade; när någon af Christinas gunstlingar en gång mötte
Stiern-hielm vid den tid denne var i onåd och något hånande yttrade till
honom: “Tu es valde morosus“, svarade denne i förbifarten
oförskräckt: “Tu es ultima syllaba*. — Huru Stiernhiclm förstod att
vid plötsliga olyckor trösta och uppmuntra icke blott sig sjelf, utan
äfven andra, finner man af berättelsen om hans beteende vid
skeppsbrottet, som det fartyg gjorde, hvilket han 1648 vid
öfver-farton från Lifland medföljde; för att upplifva mcdpassagcrarnes
sjunkna mod. företog han sig i den bondstuga på kusten, der de
blifvit för tillfället inkvarterade, allahanda upptåg och skämt eller,
såsom Columbus säger, “tog på danza och sedan med allehanda
lustige språk bravera lyckan*, och detta oaktadt han genom
skeppsbrottet förlorat allt hvad han egde.
Den egendomliga åskådning af verlden, vi of van uppvisat hos
Stiernhielm, ådagalägger han ock i det företal, hvarmed han
beledsagar det 1643 utkomna häftet af Sirca och Götha Måles
Fate-hur. Från de mest allvarliga och ädla uttryck, hvilka påminna
om den sista delens af “Hercules* upphöjda stämning, öfvergår han
till en mildt skämtande ton, en lugn komik, som verkar
vederkvickande utan att störa intrycket. Och en sådan blandning af
allvar och skämt sätter merendels sin pregel på S:ms dikter. Till
följd af tidens moraliserande rigtning, tog det högstämda här ofta
didaktikens form, och när de lyten och förvändhcter, som skulle
bestraffas, belystes i det komiskas fladdrande ljus, blef det af
lärodikten satir.
Innan Stiernhielm försökte sina krafter som svensk skald,
hadc han redan länge, ehuru sparsamt, visat sin poetiska kallelse
såsom latinsk, hvilket då ännu ansågs bäst passa lärde män. Bland
hans latinska qväden är kanske Idyllion Anacrconticmn vackrast,
skrifvet på lediga jamber, då han efter det ofvan omtalade
skeppsbrottet anlände till Stockholm, men i sin olycka fann sig besviken
på alla sina vänner utom de två, till hvilka han rigtade poemet.
Detta är en satir om penningens stora betydelse i verlden och har
form af en dialog mellan Orestes och Menalcas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
