Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skämtande är det sångbara stycket För een lijten tijdh föll i
min hogh; der berättar författaren, huru han i lunden öfverraskat
herdinnan Asterie sofvande och vid åskådandet af hennes behag
blif-vit mäkta betagen, på följande drastiska sätt:
Min mun upfylt af wasla warfc,
Mitt kiertas swall medk sellsam art
Språng hetzigt op och neder;
Derpå en hefftig skiällfwa snart
På föllier, som i alla leder
En krampedrag, En krampedrag,
En krampedrag,
En krampedrag beredher.
Men midt under beskådandet störs hau af herdinnans hund, som
“känd’ en fremmad lucht“ och börjat skälla; “0, at du racka
nu bleff willer", utbrister skalden,
Som mig min frögd, Som mig min frögd,
Min lycke frögd,
Som mig min frögd förspiller.
Detta stycke, ett bland de mera sångbara från denna tid,
kau just icke sägas vara mycket moraliserande, men det har dock
en finare ton än en längre Lustig wijsa eller Pasqvill, som han
“stält öffwer een däieligh Jungfru". Här framträder satiren i en
väl direkt form, som gör qvädet skäligen prosaiskt, då man
tydligen märker, att vreden tar öfverhand öfver den poetiska takteu.
Af dessa verser kan man döma om det hela:
Hoon ähr een rooss så fager,
Allom hon wääl behager.
Alt för sin liuffligkeet,
Om the som jagh wääl wiste
Hennes achter första och siste,
Jagh meenar wisserligh,
i The skulle besinna sigh.
Som blänkiande gullstrenger,
Hennes håår på huffwudet henger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
