- Project Runeberg -  Det carolinska tidehvarfvets komiska diktning /
95

(1888) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Catrinken t. ex. säges, att hon “els hwijt Har swarta
såkker-tänder, Ok älskar en i sänder“; Gärtrudh spas att hon “innan
kort Lär tappa, hwad hon ey haar, bort“ o. s. v. Sist uttalar
förf. den oundvikliga önskningen, “At en ung Stam aff Stammen
Lär liggia i moer-famnen För’n åhre går omkring“.

De följande bröllopsqvädena äro mattare, och man märker
ofta, att förf. förgäfves anstränger sig att vara rolig. Hans
bekymmer tilltogo nog på de begge sista åren: väl skrifver han en
gång ett BrÖUops-Skiämt, men tecknar sig då “en som har
bekymmer som Är-icke Lite-“, och han klagar också der öfver att
“många griller klifwa Op i mit skate-boo“, och att “pennan intet
duger“, då omkring honom “bullrar Bacchus’ folk“; och i nästa
“brudlöfts-dikt“ utropar han: “fåfängt alt i hoop, min skald-konst
är förswunnen.“ Denna dikt, som likt några af de förut omtalade,
behandlar en interiör från “Jovis saal“, nemligen Apollos dom
emillan Themis och Friyga, är för öfrigt ganska väl ihopkommen,
ehuru något uttänjd, och har en rätt fyndig plan samt vackra
slutstrofer. De sista bröllopsqvädena äro kanske också bättre och
ledigare till formen än de tidigare, men sakna den saftiga
färg-tou, som ger äfven föga fina uttryck en komisk och derför mindre
stötande anstrykning. Deremot är hållningen här mera upphöjd
och sedlig1).

På öfvergången till visorna står en odaterad Brölops-skrift,
hvilken med skäl blifvit berömd. Den har icke utpräglad komisk
halt; men det är en leende landskapstafla med ljuf idyllik, som förf.
ger oss i denna Bergsrårnas och Mälarnymfernas2) musikaliska
vexelsång, hvilken erinrar om de skära, men ock skalkande toner, hvari
hundra år senare Bellman besjöng Mälarens i sommarfägring
prunkande stränder.

Samma lekande och skälmska hållning ega många af Lucidors
kärlekssånger, hvilka utgöra största delen af de verldsliga visorna. *)

*) Ett undantag gör dock gåtan vid J. Boijs och B. Nilsdotters
bröllop d. 25 Juni 1674.

2) I senare delen af detta qväde, kvarur Sondén, Atterbom, Linck
m. fl. meddelat utdrag, förekommer, såsom oss synes, en förvexling af de
båda körerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wecarolin/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free