Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blier Jag-h af Dricka (loder
Så beer Jagh alla drickz-bröder
Att the miu afdödde kropp
När under ett Wijnfaat uthsträkka,
Om törsten migh tväkker op
Ät Jagh strax thensamma må släkka.
Deu andra dryckesvisan Kom, Jciärc bröder, kom skildrar
mästerligt ett suplag, der det går rigtigt vildt till: “Bart pust,
kom lust, med must Af öhl ok wijn, et Swijn Som är i dagli i lagh
medli oss ogijn o. s. v.“ Man ser lifligt för sig det smutsiga
krogrummet, der tobaksröken “står tökn-lijk op i taak“, och der
dryckesbröderna inviga en ung Bacchi-adept i kulten, sedan det ifriga
poku-lerandet omöjliggjort det eljest på värdshusen öfliga kort- eller
tärningspelet. Sjelfva versen afmålar ypperligt stämningen genom
sin staccato-rytm, sina många ordlekar och rim. Här finuer man
“både liflighet och kraft“, såsom fru Xordenflycht säger i sin
bekanta skalderevy.
Lucidors kärleks- och drvckes-sånger stå icke så ensamma
eller plötsligt uppvuxna; de ega föregångare i de äldre visböckernas
poesi, i Messenii och Wiwallii visor; och det är just livad som gör
hans ställning i den Caroliuska vitterheten så vigtig, att han
genom sin visdiktning bildar en förmedlande länk mellau den
tidigare nationella literaturen och den nu uppblomstrande vitterheten.
På samma gång ger denna visdiktning honom en sjelfständig plats
gent emot “Poesi-Fadren“; han stelnade icke heller i de trånga
didaktiska formerna, såsom de fleste af dennes efterföljare. Detta
var säkerligen till stor vinst för den svenska vitterheten, och
Lu-cidor kan verkligen sägas hafva fylt en mission, den nemligen att
föra dikten från de lärdes krets ut bland allmänheten; han är
kanske mer äu någon af de förut behandlade poeterna en folkets skald.
Men detta nya blef af honom icke lugnt och sansadt genomfördt;
det jäste för mycket hos denne “rasande Stiernhielm“ (Sondén),
denne “svenske Diogenes“ (Columbus), det var hos honom liksom ett
“mænadiskt raseri“, som hindrade både tankar och former att blifva
klara och mejslade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
