Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bacclius bröderna: “War’ lustig, war’ waken I supbröder all, Med hwipp
hey, med bolla gee samptlige skall Oeh late Folck höra at
Wijn-drufwe safft Har särdeles wärkan och särdeles krafft“, och “Twå
Skogztråll“ försäkra, att “bockeluckten fräna Skogztrållen batter
tienar Än måiig snushaan och Fräckan Dam Puder, Pomada och
Balsam“. Samma burleska ton, men med större anstrykning af
satir, eger Baskernas berömda tal, der de, i hvilkas personer förf.
djerft nog skämtar med den gammalnordiska kämpabåldheten, i
dundrande hexametrar yttra sitt förakt för alla “snuushanar“ och
“ntorsgrijser“. I scenen, der “Krigz-Guden med en hoop gambla
Göthar“ uppträder, finner man också spår till en dylik satirisk
framställning af svenskarnes krigslusta. Ganska qvickt har nian
äfven funnit det ställe, der “La Raison“ tar “L’amour“ i försvar
och gendrifver alla skäl man uppstält för det påståendet, att de
båda icke skulle komma öfverens; denna förnuftets argumentation
förefaller oss dock något prosaisk och utdragen.
Omdömena om Lindschölds diktning liafva ingalunda alltid
varit fördelaktiga; Blom och Sondén tillerkänner den något värde,
Hammarsköld nästan intet. Vi hafva ofvan påpekat, att den sjelf
icke ville bedömas efter någon högre estetisk måttstock; livad som
dock bort slå an på en nyromantiker, var att den, liksom Lucidors,
stod på en folkligare grund än t. ex. den beprisade Stiernhielms.
För vår del kunna vi icke annat än gifva vårt erkännande åt den
mångsidige mau, som egde förmåga och sinneslugn nog att, mellan
vigtiga statsmannavärf, författa visor och tillfällighetsstycken af
flera olika slag, hvilka trots den ofta vårdslösade formen1) icke
blott för sin godmodiga och lekande, stundom qvicka karakter, utan
äfven för sina verkligt poetiska drag förtjena att ihågkommas af
efterveriden.
x) K. A. Melin berömmer a. a. s. 17 L:ds versifikatoriska förmåga;
något öfverdrifvet torde emellertid vara att påstå, det hans diktning var
“det sista försöket att bevara en plats för friare fosterländska rytmer i
den svenska vitterheten“. Lika fria och lika fosterländska rytmer som hos
L. finner man hos flere af de senare Carolinske diktarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
