Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
waror, Tå wardt han snärd i twenne skiökors snaror". Han går
nemligen in på en krog och råkar der ut för Bacchis och Syra,
livilka "fixera" honom, sedan han druckit sig rusig, insvepa honom
i kalfskinnet och försälja honom “som en giödder kalf“ till
Chre-mes, Coræbi granne. Då Chremes vill låta slagta den förmenta
kalfven, ryter denne till, “att hiertat månde picka44; en besvårjare
tillkallas att fördrifva ut spöket. “Men stackarn han blef rädder,
måste löpa, Ty thet tå halp ey signa eller stöpa141). Sedan
Coræ-bus i kalfskinnet hunnit sofva ruset af sig på Chremes1 gödselstad,
uppenbarar han sig för grannen, som först blir helt förskräckt,
menxsedan finner “att besinnat sig Hafwer kalfwen wisserlig". Och
nu hjelpa Chremes och dennes hustru den bedröfvade och ängslige
Coræbus att försona sig med sin “hustru wrånga“, hvilket
genom deras list går lättare än han vågat hoppas; han framställes
nemligen såsom af två skälmar “mycket grymma“ plundrad och
lemlästad, hvarvid Cantharas hjerta veknar och hon t. o. m.
försäkrar att, “Om min gubbe från mig döör, Jag tå äfwen af mig
giör“. Stycket slutar med att Coræbus tackar grannarne för
deras goda handtag och önskar: “Eder alla, som här äre, Goda makar
Gud beskäre“, samt säger farväl till publiken. Sens-moralen, att
makar skola “hålla kiärligen till hopa“, utvecklas närmare i en
epilog. — Moræus har noga följt originalet i hvarje scen och i
hvarje persons framträdande; men han har mycket utvidgat
dialogen, så att den blifvit öfver dubbelt så lång som originalets.
“Summan af Comoedien" är betydligt längre än dettas “periocha“,
och epilogen har Moræus sjelf tillagt. För jemförelsens skull
meddela vi slutet af III aktens 2. scen både på latin och svenska:
Pinaldus (slagtaren, uppmanar drängen Dorio att leda fram kalfven):
Q.uid vociferare, aut quidnam Dorio fort med kalfwen fram,
expolluisti, Dorio? Elliest kommer tu på skam.
l) Beraldus, besvärjaren, använder kär utropet “Hielp Thor, Oden,
Frigga mild44; och äfven hos andra förekomma dylika uttryck, der den
nordiska mytologiens gudar anropas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
