Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utgifna diktsamling också bär namnet Myrten och
Cypresser (af år 1 725). Han började dikta redan vid elfva år och hann
under sin korta lifstid ganska långt i versens rigtiga behandling.
Deremot äro hans hittills bekanta qväden, hvilka vanligen gå i
den moraliserande stilen, just icke rika på nya tankar eller verklig
poetisk halt. I ett afseende försökte dock Eldh att bryta med det
häfdvunna manéret1), nemligen derigenom att han, kommen "til
mera år och alfwar44, förkastade den mytologiska apparaten och de
uppstyltade liknelser, lian efter häfdvunnet manér användt i sin
första brudskrift. Han ville, såsom han säger i ett qväde vid
handelsman Hans Hiolmans och El. Keyloffs bröllop 1723, skilja sig
"från andra slika kalfwar, Som tro att lärdom står i blotta
orda-prål“; sin lärdom skulle han visa genom att “dygdens folck
be-skrifwa som personer44, hvilka, klädda i en “drägt af wettiga
matroner, Hieltinnor uti krig och Jungfrur uti frid", skulle “wänligt
talas wid“. Dessa allegoriska personer, som Eldh ville sätta i st.
f. mytologiens, lemnade förf. visserligen mera frihet i uppfinningen,
men voro ingalunda mera poetiska än dessa. I det nämnda stycket,
kalladt Handel och Husachtighct förcntc, uppträda utom herr
Handel, hvilken var “klädd i grönan sommarjacka Och fodret
där-utaf war sjö ell’ himmelsblått44 och som “hadc uti händer Ett
microscopium och så ett perspectiv44, äfven Per Wexel, fru Credit,
fru Trohet, Per Balance m. fl. — alla jemmerligen prosaiska
personifikationer, ehuru icke så utslitna som de mytologiska. Men
för öfrigt äro hans tillfällighetsdikter temligcu lika andra rimmares;
ordlekar t. ex. begagnar han ymnigt och genomför dem ofta i hela
poemet, såsom i Ächta HushålhAng förliknad wid ett Urwärck,
skrifvet då en Hans Uhr gifte sig. Mycket homtar han från
Columbus, v. Brobergen, Runius; hvilket han också sjelf en gång
antyder, då han humoristiskt säger, att “jag i all min Da’r eij
non-sin kunnat stiäla, Mer’n sist af Runius en Halfwa af en Gås44. *)
*) Detta har först påpekats i en kort recension i Acta lit. Sv. årg.
1727 s. 266 o. f., der det i texten nämnda stycket citeras. Liden
berömmer i sin Samling detta Eldhs företag och opponerar sig af denna
anledning mot Sahlstedt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
