Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land, först mot tidehvarfvets slut började den franska ‘’0113118011611“
uttränga de hittills häfdvuiina; och de inhemska melodier, som
valdes, voro visst icke alltid “i lärd stil komponerade uya“, hvilket
framgår af de i afdelningen I citerade Yisorna samt af de af
Lu-cidor 0. a. begagnade melodierna.
Ända till detta tidehvarf Yar visan det enda, som i vår
vitterhet representerade den rena poesien; den hade heller aldrig
kunnat helt förqväfvas, icke ens af den efter-reformatoriska,
orto-doxt-moraliserande rigtningen, hvilken i andra land t. ex. Frankrike
och England nästan alldeles undanträngde den samma. Folkvisans
produktiva tid var väl förbi; men den föredrogs dock allt jemt,
och den riktades i icke obetydlig mån af konstdiktningen, som ännu
ingalunda stod den fjerran. Under de sista årtiondena af det 17:de
och det första af det 18:de århundradet stod visan högt. Den
religiösa sången erhöll nu (1695) en samlad skatt af äkta,
oförgängliga perlor, och den historiskt-politiska visan fick genom Carl
XII:s underbara segertåg riklig näring. De ljufva kärlekstoner, dem
Lagerlöf och Carl Gripenhielm uppstämt, återklingade med
oförminskad skärhet hos Paulinus-Liljenstedt och Rudeen. Och den komiska
eller kanske rättare humoristiska Yisau, som företrädesvis
representerar tidens sällskapspoesi, var heller icke stum; flere dugande
sångare egnade sig deråt, och det är med dem vi nu skola
sysselsätta oss, hvarjemte vi här äfven upptaga de skämtqväden,
hvilka utan att ega visform eller vara skrifna vid bröllopshögtider,
dock ega karakteren af glad sällskapsdiktning.
En bland de förnämste vissångarne under Carl Xll:s tid var
Israel Holmström1). Hans qväden voro mycket omtvekta t. 0. m. TT Jsrael
’ ^ J Holmström. V)
V) S011 till den märklige borgmästaren i Stockholm Nils Nilsson,
hvars söner kallade sig Holmström; född i början af 1660-talet, studerade
i Upsala och vistades sedan flera år utomlands, bl. a. såsom man antager
i holländsk krigstjenst (se härom samt för öfrigt om H:ms lefnad och
skrifter en uppsats af G. Frunck i Samlaren årg. 1881 li. II: “Ett bidrag
till Israel Holmströms monografi11); ingick vid återkomsten i konungens
kansli, der han sedermera blef registrator; 1697 generalauditör vid
lif-gardet, åtföljde han Carl XII de första krigsåren, under hvilken
tid han blef nobiliserad eller, kanske rättare, fick löfte om adelskap; sluti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
