- Project Runeberg -  Det carolinska tidehvarfvets komiska diktning /
148

(1888) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dagar; hvarjemte den genomgående tanken och de hyperboliska
uttrycken många gånger imiterats. De tvenne stroferna “Elin älskar
iag rätt mycke etc.“ och “Elin är min byxsäcks-klåcka etc.“ äro
särdeles bekanta; den sista lyder i all sin burleska ursprunglighet:

Förr skall gråsten blij en limpa,
Förr skall oxen \vingar få,

Förr skall suggan blij en simpa,
Förr skall Stockholm lära gå,

Brunkeberg blij förr en båter
Och min r... a apothek1),
Förr än Elin iag förlåter:
Elin är min grijsestek.

En enkel, trohjertad ton genomgår poemet: ett gladt och
förnöjsamt sinne besjunger med komisk öfverdrift sin förtjusning
öfver kärestan; att det skedde väl burleskt ibland, stötte visst icke
tiden och harmonierar icke illa med visans folkliga ton för öfrigt.
— Ett mera fint skämtande, galanteriartadt stycke meddelas i
Samlaren under n:o 26; den “Lisa“. till hvilken det är rigtadt, var
enligt Tessins upplysning Elisabeth Funck, sedermera (1697) gift
med fältmarskalken Rehnsköld. Dikten börjar:

Klippingskanskar har iag låfwa,
Klippingshanskar iag er gier,
Det är wäl en ringa gåfwa,
Hwarmed iag mig för er teer;

Men betänck, min skiöna Lisa,

Att iag är en fattig karl,

Och det är en gammal wijsa:

Skielm, som gier- mer än han har* 1 2).

Han skulle hafva velat gifva henne diamanter, men som han
endast är rik i pennan “Och i’pungen allmoshion“, ger han blott
ett par handskar “Ifrån wåra Skånska länder, Uthan Diamanter på“.
Då hon bär dem, blifva de dyrbara: de unga eleganterna med
löshår, “snusfull näsa* och franska moder skola täfla om att få kyssa
dem; ja alla, höga och låga, “Knaphålldryge“ och “Hanskelöse“,
“Kyssar stiäla, kyssar truga, af min hanske på er hand". Detta
komme att glädja gifvaren; men skulle någon “Alt för öfwerdådigt

nämnes Walborg. Mera i sitt ursprungliga skick är det intaget i
Små-Saker del. I s. 174 o. f. och kallas der “en kärleksdeclaration, i burlesque
smak skrifwen“.

1) I flera afskrifter står här: “Stora Klåckan Apothek“

2) Denna vers hafva vi funnit intagen i Sv. F. S. III s. 822 utan
angifvande af författaren “efter en uppteckning från Finland“. Enligt
Awn sjunges den såsom en dansvisa under uppbjudning och omdansning i
ringen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wecarolin/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free