Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tåget för att roa konungen och stridskamraterna. Bland läsvärda
ställen påpeka vi teckningen af den polska statsförfattningen i första
afdelningen, ur hvilken Fruuck, a. st. s. 80—81, meddelar utdrag.
Femte afdelningen handlar om polackernes “Conversie eller Manér i
Sälskap“; der omtalas först deras ståt och “höga manér “ vid
gästabud, hvarest de dock “Älska hiertlig så humores“, att de snart
blifva berusade,
Sen så bli de i en röra,
Tör wäl ta hwar an i öra,
Der wil iag ey wara dam
Och mig låta ta i fam;
Ty han är så hiertans stygger
Wååt i skiägget och ohygger,
Tänk man hwad aptit det ger
Åt en dam, som sådant ser etc.
“Om deras honetteté och reddelighet emot hwaraudra44, hvilken icke
tyckes varit så utmärkt, handlar den mera obetydliga sjette
afdelningen, och den sjunde “Om deras architecteur och oeconomie".
Sedan i denna senare deras osnygghet drastiskt beskrifvits, göres
en teckning af deras hem, hvarest man bredvid “Silfwer spegel,
silfwer bord“ får se “Stolen fuhl af furu giord med hwad annat
sådant mera, som eij gerna accordera wähl tilsammans i et bo“.
Den patriotiske och konungske svensken slutar sin långa dikt med
följande reflexion, som säkerligen icke kunde annat än behaga Carl
XH: “Bättre en enwålds Konung hafwa än för kungar Eeden stafwa;
bättre litet haa och godt än som öfwerflöd med spott “.
Holmström egde “en beundransvärd förmåga såsom
verskonstnär40), en ovanlig ledighet att hopsätta rim, ett musikaliskt
öra och ett rikt förråd af omvexlande versformer; men han var
icke noggrann om rimmens rigtiga ljudlikhet och de strängare
metriska lagarna, hans språk är icke alltid korrekt i ordböjningen och
satsfoguingeu, hans stil ofta ojeran. Dock vilja vi påpeka, att i
visan ej så stor regelmässighet kan fordras, enär sången merendels
upphjelper versen och förtydligar meningen; icke heller
nödvändiggör visan en sträng enhet och ordning i planens uppställning —
något som H. ofta försummar — utan tillåter en friare
tankerörelse jemte smärre utvidgningar åt sidorna. Af H:ms kritiker
tillerkänner Blom2) honom “naivitet och rörlig versifikation“, men l
l) Mm I s. 69. — 2) s. 200.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
