Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfvergick Lucidors och Holmströms, framför allt i omvårdnad om
rim och meter. Denna förmåga var — jemte det glada och
sorglösa sinnet — hans rikedom, och sällan behöfde han bekänna:
“Ainsi mon magazin de vers est épuisé"1). Blom och Hammarsköld
anse dock, att han i sina “mångrimmade lekverk" ofta åsidosatte
både “tanke och mening ... för att låta rimsluten dansa hela raden
utåt par för par efter hvarandra"; men t. o. m. den stränge Sahlstedt
säger sig hos honom hafva påträffat både “höga och vackra"
tankar, och hvad meningen beträffar är den hos Runius oftast klar
och redig, äfven om han någon gåug icke iakttager så sträng
ordning i komposition och plan. Hvad som dock gifver hans dikter
deras förnämsta värde, är den skämtande godmodigheten, som, af
många missförstådd, genomgår nästan dem alla, och genom hvilken
äfven didaktiska ämnen hos honom blifva mera njutbara än hos
flertalet af hans vittra samtida. I sin egentliga diktning, visorna
och de mindre tillfällighetsstyckena, är han dock sällan
moraliserande, och äfven denna omständighet höjer honom vida öfver dessa
skaldebröder, i synnerhet i en cfterverlds ögon, hvilken icke längre
tror på dogmen “utile dulci". Den älskvärda glädtigheten, hvilken,
parad med en oförarglig qvickhet, utgjorde hans diktnings
hufvud-drag, gör också att han mindre lyckas i deii upphöjda, religiösa
och fosterländska poesien än i den lilla komiska genrebilden,
hvilken han ofta ger en leende natur till bakgrund. Denna
"sällskapliga" godmodighet bevisar ingalunda, att Runius endast egde
"ett platt och lågt sinue“, ty bakom den samma döljer sig eu
djupare humoristisk åskådning, som ofvan flerstädes påpekats, och
ur hvilken man har att förklara många egendomliga drag* 2 3), som
den ytlige betraktaren lätt kan misstyda. Det är denna hans
egenskap af humorist, hvarigenom han kan anses förebåda Bellmau, som
tros hafva “lyssuat til dessa toner med fruktbärande välbehag"*).
x) Se qvädet “På Lars-inässodagen“.
2) T. ex. de tre dryckerna på dödsbädden, hvarom se Ljunggren
B. F. E. s. 41.
3) Am II s. 200. Den, som först påpekade Runii likhet med
Bell-man var icke Wieselgren, utan Geifswalderprofessorn Wallenius; se dennes
Schediasma de Poet. Suéc. celebr. pars. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
