Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den franska
smakens
utbredning.
det svenska språket till qvädeti af både fint galant och qvickt
satirisk hållning. Men ett annat drag i hans diktning, som ofta
kommer i dagen äfven i hans prosaiska uppsatser1) och bref, gör den i
våra ögon ännu mer tilltalande, och det är den äkta svenska
godmodigheten, humorn.
En af Werwings korrespondenter och kamrater på den
diplomatiska banan, grefve Carl Gyllenborg, den sedermera så
märklige statsmannen, förtjenar här att i korthet omnämnas för
ett bland hans af Hammarsköld och Malmström berömda lyriska
stycken, som troligen nästan alla författades under detta tidehvarf,
nemligen en Dield om mennishans lemmars upror emot magen, i
hvilken man igenkänner fransmännens lätta, satiriska manér. Blom
tillerkänner den “en sällsynt naivitet“, och den eger både löjliga
och träffande vändningar samt är vida ledigare hållen än en
samtida, af Frese (från danskan) öfversatt bearbetning af denna “Aesopi
Fabel“. Förf.2) visar sig här såsom en icke oskicklig föregångare
till sin brorson,, den berömde fabeldiktaren Gustaf Fredrik
Gyllenborg.
På tal om den franska smakens utbredning vilja vi också
erinra om en diktande qvinna, en af århundradets snillrikaste, som
genom födsel och uppfostran tillhör Sverige, nemligen den nyss
omnämnda Aurora Königsmarck, som efterlemnat flera tyska
och franska skaldestycken af delvis ganska stort poetiskt värde. I sina
artighetsqväden röjer hon ett äkta fransyskt behag och stundom
fin qvickhet; läs t. ex. den lilla versen till Carl XII, der hon låter
alla Olympens gudomligheter prisa “le jeune monarque du Nord“,
dock tilläggande i sista raden: “Mais Venus et Bacchus n’en dirent
pas un motu. *)
*) Se t. ex. det i Samlaren a. st. s. 54—55 meddelade
sjelf-porträttet.
2) Rörande den af honom öfversatta dramen “Andromache“ kunna
vi meddela, att den icke, såsom vanligen uppgifves, följer J. Crowne’s
engelska (prosa-)bearbetning af Racine’s original, utan en versifierad
öfver-sättning af Philips; E. Lewenhaupt har i Samlaren f. år 1882 s. 78 (mot
Dahlgren och Klemming) framkastat detta såsom en förmodan, hvilken,
enligt en anmälan i Acta lit. Sv. årg. 1723 s. 429, visar sig vara rigtig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
