Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken, då han sjuklig och allvarligt stämd redigerade sina
verlds-liga dikter för utgifning, dervid uteslöt två tredjedelar, som till
största delen torde hafva varit af skämtsamt innehåll. F. tillhörde
öfverhufvud taget den äldre, åt Tysklands skaldekonst lutande
rigtnin-gen, särskildt genom sina många tillfällighetsqväden1). Någon gång
skall han i dessa försöka sig på “ett oskyldigt skiämt*; men det blir ofta,
såsom i dikten vid J. Z. Andersins och Marg. Spitz’ bröllop,
1717, der han ber “at dristigt skämta få Men alt med måttlighet
ändå“, skäligen oqvickt och matt2). Bättre lyckas han, när han
anslår en idylliskt lekande ton, såsom t. ex. i bröllopsqvädet Solens
Wärkan i Maii månad, eller visar sig skälmskt leende, såsom i
de erotiska visorna Öfmer den för sin dejlighet så allmänt
berömda Iris och Warning af Gudinnan Venus till Psyke. Ibland
försöker han sig också på den galanta komplimentsstil, som är
fransmännen så egen ; t. ex. de artiga verser han skickar tvenne systrar
med en begärd Wisa. Såsom satirist visar sig Frese äfven
påverkad af den franska rigtningen, ehuru den mängd fabler han
efter-lemnat merendels sakna naivitet och sinnrikhet3) och hans epigram
oftast äro religiöst moraliserande utan udd. Mot Oförfame Läkiare,
af hvilka förf. kanske hade en obehaglig erfarenhet, rigtade han
gerna sitt skitnit; så utbrister han en gång: “Er har en hiälpsam
hand och konst giordt widt bekände, I hiälpen mången snart utur
sin Werlds elände*. Qvickt är det ofta citerade epigram han skref
Carolinskc skalder, har han uteglömt såväl den nämnda som öfriga i Sv.
A. H. intagna).
’) En gång, vid Ni Is och Gunilla Gruhhs hröllop 171 (i, klagar han
t, o. m. öfver “det nu snart Franska41 Sverige; jfr Am s. 269.
2) Något qvickare och t. o. m. ironisk visar han sig i ett annat
qväde: Det oundvikeliga Öde, hvilket en sälsam person N. N.
vid-hcingia skulle, ifall han sitt ärnade Gifte ville fullfölja, i hvilket man
ansett honom vilja imitera Runius. — En satir i äldre stil eger man af
en genom några täcka visor bekant skald Johan Risell, Freses
samtida; den heter Encomion Amaliæ eller Beskrifning öfver Åmål. Blom
och Hskld hafva klandrat den, men den ger dock en rätt lefvande och
delvis löjlig bild af en eländig småstad för 150 år sedan. Särskildt påpekar
förf. rådhusets ömklighet och berättar, att nr dess “fönster-lösa gluggar...
Justitia flög bort, ty hon det högt förtröt“.
3) Jfr Ljunggren a. st. s. 307—308.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
