Visor.

1. Agneta hon gick sig på Höjelandsbro,
så kom der en hafsman från böljan opp.
        — Åh, hå, hå! Nå, nå, nå! —
Så kom der en hafsman från böljan opp.

2. Hans hår det var af det puraste gull,
hans ögon de voro så fröjdefull’.

3. «Hör du, Agneta, hvad jag vill säga dig:
Vill du nu följa till hafsens djup med mig?»

4. «Ja, gerna vill jag nu med dig gå,
om du vill mig föra under böljan blå.»

5. Han stoppad’ hennes öron, han täppte hennes mun,
så förde han henne till hafsens grund.

6. Agneta hon låg öfver vaggan och sang,
så hörde hon Engelands klockor de klang.

7. Agneta hon gick för den hafsman att stå:
«Må jag mig åt kyrkan få gå?»

8. «Åh, ja så men, det må du väl få,
om du kommer åter till barnen de små.

9. Men när du kommer i kyrkan in,
du gånge ej i kär moders stol din.