1. Sven Hildebrand gick för sin moder in.
— Blåser kallt, kallt väder ifrån sjön. —
«Har jag aldrig haft någon syster så fin?»
— Men nog vet jag, att sorgen är tung. —

2. «Jo, du har haft en syster, så fager och båld,
men henne tog hafsfrun med magt och med våld.»

3. Sven Hildebrand han gick sig till stallet ned,
der skådar han hästen, så stor och så fet.

4. Han skådar den hvite, han skådar den grå;
den hvite han lade guldsadeln uppå.

5. Så red han neder till Abildgårds bro,
der ute för honom då hafsfrun hon stod.

6. «Goddag, goddag min hafsfru så båld;
ej vackrare tärna i verlden jag såg!»

7. «Icke är jag vacker, ej heller är jag din;
men jag har en tärna, som är fager och fin.»

8. «Kan jag då icke din tärna få se?
Jag derför vill gifva dig guldringar tre.»

9. «Behåll du gerna dina guldringar tre;
min tärna, den fagra, du ändå får se.»

10. «Hur skall jag väl din tärna få se?
Din port är af jern och ditt lås är af stål.»

11. «Min port är af jern och mitt lås är af stål,
men mina små nycklar de låsa dem opp.»

12. Hafsfrun hon gångar sig i sitt höganloft,
der väckte hon sin tärna ur sömnen opp.

13. «Du stånde nu upp, min tärna så båld;
i morgon skall du för en riddare stå.»