Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor / 46 (1880) Author: Eva Wigström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

9. Har hon fått barn, som hundvalpar små, ju mera godt skall hon hafva ändå. 10. Bed henne hon bär ut de bolstrarne grå; nu måste hon hvila på dunbäddar blå! 11. Bed henne hon släcker ut de små talgljus; hon måste nu bränna de tjocka vaxljus. 12. Här hafven I en pokal vin; säg henne att hon skall ej mer dricka vann.» 13. När tärnan hon kom till Jungfrudam, så drack hon vin och fylde i vann. 14. «Här, jungfru, hafven I en pokal vann; han bad I skullen dricka den och aldrig vin. 15. Han bad I skullen bära ut bolstrarne små, I måsten nu hvila på stickor och strå. 16. Han bad I skullen släcka ut de små talgljus; I måsten nu sitta i mörkaste hus. 17. Han bad I skullen både sörja och kvida, ty aldrig han tänkt att till eder mera rida.» 18. «Hade jag mig en silfverbunden knif, så skulle jag snart göra ända på mitt lif!» 19. Så klappade hon barnen på rosende kind: «Gud tröste eder små, som moderlösa bli!» 20. «En silfverbunden knif, den kunnen I väl få, men intet vill jag svara för edert lif ändå.» 21. Tärnan nu ut ur kammardörren steg: «Håll upp, falska tärna, här har du mannen din!» 22. Så slog han henne på bleknande kind,         — vid de rosor vi lofva. — Se’n satte han henne kvicker (lefvande) i jord,         — me’n de andre de sofva. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>