1. «Om alla berg och dalar voro röda som guld
och vattnet var vändt uti vin,
allt detta vill jag våga för dig, min lilla vän,
om du blir allra kärestan min.»

2. «Är det din fulla mening, som du talat har med mig,
att du håller mig så hjerteligen kär,
så vilja vi resa hem till min kära far och mor
och fråga, när trolofningen skall ske.»

3. «Jag var väl hemma hos din kära far och mor i går,
men de svarte mig alldeles nej;
men kan nu icke jungfrun taga råd utaf sig sjelf
och resa långt bort ur landet med mig?»

4. «Ack, hur skulle jag kunna taga råd utaf mig sjelf,
resa långt bort ur landet med dig;
när som vi komma uti det främmande land,
så kan hända du öfvergifver mig!»

5. «Hur skulle jag våga att svika dig,
du är ju ingen fattig mans barn,
förr skall jag låta hugga mitt hufvud utaf
allt till mitt halsben.

6. Han, Kristus, svek väl icke på korset der han led,
långt mindre så sviker jag dig.» —
«Men när som vi kommo i det främmande land,
jo visserligen svek han mig.»

7. Jungfrun föll uppå sina bara knän
och bad ju så innerligt till Gud,
att vännen måtte komma på hennes faders gård
och vara både halter och lam.