Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor / 58 (1880) Author: Eva Wigström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

5. Svärmodern hon svarade skön Anna så: «Helt gerna vill jag detta göra, ty aldrig trolofvar min son sig en mö, som kärare än I mig månd’ vara.» 6. Furstinnan hon talte till konungen så: «Din äkta brud skön Anna må vara, ty då så blifva edra söner sju till kungliga barn allt med ära.» 7. Konungen svarade sin moder så: «Det kan så slätt icke hända; skön Annas slägt jag ej känna må; hon sjelf blef mig såld till handa.» 8. Den herre han låter de brefven gå ut, han låter de bröllopsbrefven skrifva: En annan han skulle sig fästa till brud, hans drottning hon skulle då blifva. 9. Skön Anna hon går för hans moder att stå: — Svärmoder hon henne månde kalla — «Får jag mig gånga på högan berg och skåda den brudeskaran komma?» 10. «Ack ja, ack ja, det må du väl få, det månde du göra så gerna, ty du har varit så upprigtig mot mig, att i verlden ej finnes din like.» 11. Skön Anna sig gångar uppå högan berg, der skådar hon den brudskaran komma: «Gifve det Gud i himmelrik att mitt hjerta det nu ville brista!» 12. Skön Anna hon gångar i högan loft; hon hörer de riddare så bålda. «Hjelpe nu Gud Fader i himmelrik att jag månde min käraste behålla!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>