Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fett fläsk fastna ej i halsen», sade Tufve, rödjande sig väg
genom den skrålande hopen; och då han på gården ej
fann något bättre redskap än en stenbår med sin långvagn,
tog han denne i stången, som om det hela varit ett
bollträ. «I nödfall brukar man träben», sa1 Tufve och
klappade vramlingarne med långvagnen, så de hals öfver hufvud
flydde ur gården och till sina åkdon. Under ångest och
båfvan knöto de fast draglinorna och skyndade bort, utan
att Tufve vidare oroade dem. Derefter lemnade
vramlingarne alla Tufves grannar i fred.
I dessa tider hade byarne sin gemensamma betesmark
för boskapen. I skogsmarken, i närheten af Dufvestubbe,
betade hela byns boskap, och bland den fans en tjur, som
var en skräck för byns kvinnor, utan att man dock kunde
förevita honom någon våldsgerning. Men längre fram på
sommaren böljade han dock göra skäl för sitt onda rykte;
nu vågade ingen möta honom hvarken som vän eller
fiende. En dag måste Tufve sjelf följa en rädd kvinna
genom skogen, och då de kommo ut på «egran»
(skogsängen) rusade tjuren mot dem. Kvinnan flydde,
springande af alla krafter, men Tufve stannade, tänkande som
så: «Gör ej jag upp saken med tjuren, så gör ingen
annan.» Tjuren böjde sig ned för att taga Tufve på
hornen och leka «himmelsprätt» med honom; men Tufve
hade ingen lust till slik en fard, utan grep han med sina
näfvar tag i tjurens horn. Djuret vrålade af raseri: »Den
som ger sig i lek, får hålla streck», menade Tufve Jönsson
och vred nacken omkring på tjuren.
«Det är intet godt tecken för tjuren, då han kommer
åkande till bys.» Detta ordspråk sannades här, då det
döda djuret hemfördes. Men ryktet om denna Tufves nya
bragd gick vida kring bygden, och kvinnorna prisade högt
hans mod och styrka; men ändå hörde man ej till, att
Tufve hade några afundsmän. Kanske kom det sig deraf,
att han ej sjelf mycket tänkte på sina stordåd.
Så hände det, en tid efter det han rensat Östergård
från vramlingar, att han hade ett angeläget ärende till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
