Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket porslin, glas och lergods sönderslaget under hela
det året. Det kan dock förebyggas, om man slänger en
ler- eller porslinsskärfva efter henne, när hon lemnar
huset. I städerna bruka många kyrkogångskvinnor genast
gå från kyrkan in i någon handelsbod, för att slippa få
porslinsskrället efter sig; men det kan dock icke sägas
vara rätt gjordt mot handelsmännen.
Folk, som ej ha så mycket skick, att de hålla sig
hemma juldagen, har man rättighet kasta köttspadet efter,
när de gå sin väg.
Det händer ofta att barn, utan att någon rår för det,
får bölder, hudutslag eller skäfver (tvinsjuka). Bölder och
flera andra åkommor botas, om man en kväll, sedan solen
gått ned, eller en morgon innan den gått upp, bär barnet
till kyrkan och under tystnad lägger det ned på golfvet,
först innanför dörren, sedan vid predikstolen och sist vid
altarringen. Derpå tar man ett skedblad sand från hvart
och ett af dessa ställen och ger barnet in det så
småningom. Hudutslag hos både barn och äldre personer
försvinner, om man tigande stryker deröfver med ett liks
hand. Men man får akta på, att är det en flicka, som
är sjuk, så måste det vara hos liket af en gosse eller
karl, som der skall sökas bot, och så tvärt om.
Det är också mycket bra, att som medel mot bölder
och sår låna en sten af norra muren på en kyrka; man
säger, då man tager stenen: «Jag lånar en sten af Guds
heliga tempel till botemedel för mitt sjuka barn.» Med
denna sten skall man så stryka öfver svullnaden eller såret
en gång vid nymåne och en gång vid nedan. Under
mellantiden skall stenen förvaras insvept i linne.
Sedermera bäres den dit der man tagit den, med tack för lånet.
Kikhosta botas dermed, att man i ett «sniglehorn»
(snäcka) upphemtar det vatten, som en häst spiller ur
munnen när den dricker, och häller det i barnet tre kvällar
å rad. Är det sjuka barnet en gosse, skall man taga
vattnet från munnen på ett sto, är det en flicka, från en
hingst. Mister ett barn matlusten — får «matleda» —, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
