- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
112

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det är annars hiskligt att tänka, det menniskor, med
fullt uppsåt och för jordisk vinnings skull, gör sådana
synder, som ådraga dem både evig fördömelse och straffet
att gå igen. Det är icke blott rigtiga hexor och
trollkarlar, som göra detta, utan äfven andra giriga menniskor,
hvilka gifva sig i den ondes våld. Han råder dem då, att
vid nattvardsgång förvara oblaten, för att ge den åt
boskapen, så trifves den och blir aldrig sjuk. Det är ej
längre sedan än omkring 1841, att en bondkvinna i en
mindre gård på Landskronatrakten, som gjort detta, dog
på sotsäng. Men hvarje middag klockan 12 och hvarje
midnatt, sedan hon blef begrafven, kom hon körande hem
med samma hästar, som hon hade, då hon i lifstiden for
till kyrkan. Håret hängde löst omkring henne; hon gick
omkring öfverallt i huset, kröp in under bordet och såg
på, medan husfolket åt. Och om nätterna gick hon nere
i kostallet och stack sin arm, som var lik en glödgad
jernstång, ned i kornas halsar och skrek: «Ge mig igen
det som är mitt!»

Det kan deremot ej vara någon synd, att vid första
nattvardsgången låta bli att torka sig om munnen, ty låter
man bli det, så slipper man att få tandvärk. Ej heller
kan det kallas förbjudna konster att sätta döfva barn under
kyrkklockan, när der ringes själringning; men skall medlet
hjelpa, så skall, när der ringes för en karl eller gosse,
sökas hjelp för en flicka, och så tvärtom. Det är ej
heller syndigt, att af dödgräfvaren få litet vatten af någon
af de flaskor, som han finner i grafvar och som har legat
i någon fruktsam kvinnas kista. Detta vatten är ett säkert
medel mot tandvärk.

Men att, som många lotterispelare och skattgräfvare
ha gjort, springa rundt kring kyrkan tre hvarf tre
torsdagsnätter å rad och blåsa i kyrkdörrens nyckelhål, det
är en stygg mörksens gerning, ty detta sker blott för att
få träffa den onde och af honom få veta hvilket nummer
som skall vinna, samt för öfrigt hvar gömda skatter
finnes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free