- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
117

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att sådana menniskor slagit vad om, att de skulle våga
helt allena vid midnattstid gå upp till altaret, men de ha
ej kommit längre än i vapenhuset, förrän de antingen
blifvit dödade eller utdrifna ur kyrkan af kyrkogrimen.
Somliga säga, att tuppen på tornspiran skall påminna om
kyrkogrimen.

Man vet från gamla tider, att all genfärd och gastar
måste tillbaka i jorden, då hangället är inne om morgonen
klockan 2. Men derför blir man också underlig till mods,
när man innan den tiden hör tupparne gala, ty då vet
man, att der är sådana nattliga gäster i gården. Det är
äfven styggt, när någon höna, vid hvad tid som helst,
tager sig för att gala som en tupp, ty det bådar ofred och
vantrefnad i huset, som ock ordspråcket säger: «När
hönan vill för hanen gala, kvinnan vill för mannen tala,
då går ingenting i lås.» — Derför brukar man alltid genast
slagta den höna som gal. Hönsfjäder begagnades ej till
sängkläder förr i tiden, ty kommer en döende att ligga
på en sådan kudde, slutas ej dödskampen förrän den tages
bort. Der är äfven flera andra ting, som kunna vålla en
lång dödskamp. Så kan den, som har sytt under bot-
och bönedagarne ej gifva upp andan, förrän man sytt några
styng på de kläder den döende har på sig. Står det ej
till att gissa hvad som vållar att själen ej kan skiljas vid
kroppen, så bruka somliga att tända upp eld under sängen;
andra hålla före, att det är bättre taga ett bräde ur loftet
midt öfver sängen samt ett par ryggträn och litet halm
från takåsen, så att den döende har öppna himmelen öfver
sig, då hon lättare går hädan.

Somliga menniskor äro förvetna nog att vilja utforska,
hur länge de sjelfve eller någon af deras närmaste få
lefva. De kunna dock ej få veta mer, än om de sjelfve
eller andra få lefva längre än året ut. Detta kan utforskas,
om man, sedan gröten är satt på bordet nyårsafton och
allt husets folk sitter till bords, går ut och tittar in i
rummet genom fönstret; den bland de församlade, som
under årets lopp skall dö, sitter hufvudlös på sin plats.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free