Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvinner, om man häller något af den sjukes urin i en
urholkad morot (gularot) och hänger den upp i skorstenen;
efter som roten svartnar och vissnar, hvitnar sjuklingen.
Om en fruktsam kvinna äter vipägg, blir barnet
fräknigt. Vill man mista sina fräknar, så skall man taga det
första vipägg, man om våren finner, stryka ansigtet
dermed så hårdt att ägget krossas, och hvitan och gulan
smörjes öfver fräknarne. Man behöfver ej bli solbränd,
hur mycket man än vistas ute, bara man om våren tar
den förste gåsunge man ser och stryker sig öfver ansigtet
med den.
Det är icke bra att slagta, då månen är i nedan, ty då
kryper köttet in och blir mindre när det kokas. Ej heller
skall man taga ut lysning eller hålla bröllop i nedan, ty
utom det att det då går tillbaka med förmögenheten, så
blifva barnen också mycket mörklagda till utseendet. Barn
skall man gifva in maskfrö, när månen är i nedan, ty då
går masken nedåt; men tages det in i ny, så vilja
maskarne uppåt och ut genom munnen.
Sina naglar bör man ej klippa på Torsdagen, ty då
får man tandvärk. Fredagen är rätta dagen att klippa
dem. Det är också rätta dagen att hålla bröllop på, samt
att flytta. Nygift folk böra ej flytta in i sitt nya hem,
utan att bruden medför en katt, som hon skall släppa före
sig öfver stugans tröskel. Skulle der vara något ondt der
inne, så förlorar det då sin magt. Trolofvade personer
böra aldrig skänka hvarandra knifvar, saxar, nålar eller
något slags eggjern, ty de skära eller sticka ut kärleken.
Nu, sedan «lösperuker» och sådan styggelse också
kommit i svang bland oss bönder, så smörja våra kvinnor
sitt hår till och med på Söndagen, innan de gå i Guds
hus. Sådant tog man sig ej före i min ungdom, ty det
ansågs för en syndig fåfänga, som äfven verkade, att
håret ej kunde multna och bli till jord igen i grafven.
Detta såg man tydligt en gång man på en kyrkogård skulle
gräfva en ny graf på en plats, der en ung flicka förut
varit begrafven. Om henne hade det blifvit sagdt, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
