Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter Pugen; hvad denne gjorde, vet man ej, men efter en
stund bad han mannen gå utom sin gård, så skulle han
få veta, hvar hans bränvin tagit vägen. Mannen gick, och
från en af granngårdarne kom der nu emot honom den
renaste bränvinslukt liksom en ström i luften, den gick in
i klarpannan, så att der blef ingen brist på starkt bränvin
vid den klarningen.
Annars äro norrbaggakärringar kända för att vara
styfvast i sådana konster, liksom äfven i konsten att hjelpa
folk att taga upp jordagods. Der fans en sådan skatt på
ett åkerfält, som hörde till ett torp på herregården
Knutstorps egor och som brukades af en mycket fattig man.
En dag, just som han gick och plöjde på fältet, kom en
sådan kärring till honom och sade, att den jordfläcken
kunde gifva honom många penningar, om hon fick råda.
Så gingo de till samman ut om natten till stället, der
skatten fans. Hon tog draken — somliga säga, att dessa
djur äro rödfläckiga och hafva fyra fötter —, höll honom
på armen och klappade honom, medan torparen grof upp
en kopparkittel, fyld med penningar. Derpå tog kvinnan
tre händer fulla af dessa penningar, kastade dem ner i
hålet, der kitteln stått, lade draken varsamt öfver dem och
sade: «Förvandla nu dessa penningar till lika så många
som du hade förut!» Derpå lades åter stenar och jord
öfver hålet, och torparen fick god lycka med sin rikedom.
Men på ett annat ställe af samma herregårds egor
gick det ej så lyckligt för skattgräfvarne. Man vet ej nu
hvad det var för en landsman, som här ledde företaget,
men nog förstod han sin konst, så det ej var hans skull
att det gick illa. Här var det en svart höna, som låg på
skatten; mannen bredde ut en ren, hvit näsduk på marken,
tog hönan och bad sin kamrat, att han mycket varsamt
skulle lägga henne på näsduken. Men då kamraten fick
hönan i sina händer, kastade han henne ut i kärret
bredvid sig. Med stort buller försvann då skatten, och karlen,
som kastat ut hönan, dog samma natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
