- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
151

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Min äldste son tjenade för några år sedan på en gård
nära Skillinge i Norra Åsbo härad; der syntes ofta nattetid
två stora svarta kattor gå i stall och fähus, och allt
husfolket visste, att dessa djur voro gengångare efter två
tyskar, som hade egt gården och der fört ett styggt
lefverne.

Sådant och liknande trössale kan ikläda sig hvarjehanda
skepnader af djur och annat. Så bli ju mördade och å lön
lagda barn stundom till ett nystan, stundom till en gluggso.
En sådan skepnad kom en gång rännande emot hästarne,
då en prest nattetid skulle köra hem. Men presten
hoppade ur vagnen, tog af det högra bakhjulet och lade det
upp i sätet, så körde han vidare, utan att bry sig om,
hvem som var fjerde hjulet. Det fick blifva som det var
till om morgonen; då gick presten ut till vagnen, och då
stod gluggson der ännu och bar upp axeln. Han manade
då ned henne.

Sådant jordafolk eller gengångare fara mest omkring
under nätterna fjorton dagar före jul, då mörkret på jorden
är störst. Alla sådana varelser skrika och jemra sig
ömkligt, när de se ljus eller då de skola öfver rinnande vatten.

*


Torparens berättelser.



Den, som något färdes i verlden, synnerligast nattetid,
får se ett och annat, som är underligt, och erfara mycket,
som man ej skall omtala samma dag, om man vill behålla
lif och helsa. Förr i tiden var här mera sådant tyale
till än nu, men en kan godt ännu komma ut för sådant,
så man är glad att man kan sitt Fader vår och sitt: Gud
är oss en väldig borg, ty då kommer en alltid fram,
antingen man färdas med hästar eller till fots.

I yngre dagar tjente jag hos en rik bonde nere på
Landskronaslätten. Vi hade tre mil till den skog, der vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free