Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
springa. Tordönsstenar kan man ofta finna ute mellan
träd och buskar.
När jag senare i tiden kom att flytta till Skabersjö,
hörde jag talas om mycket, som vi ej kände till i min
hembygd. Här på slätten talades mycket om trollen i
ättehögarne. En sådan hög på Malmöslätten var känd för
att hysa trollbytingar, ty det hade händt en bonde, som
en natt körde der förbi, att han såg en mängd kattor
vimla der, och en af dem sprang upp i mannens vagn
och ropade: «Helsa Kitta-Plura, att Plagga är död!» Då
mannen kom hem i sin stuga, talade han om denna
händelse för sin hustru. Deras katt låg i kakelugnssängen
och hörde på. Då mannen upprepade helsningen, sade
katten: «Är Plagga död, så är det ej värdt att jag är här
längre», och så for katten ut genom fönstret och kom
aldrig mer igen.
Der talades också mycket om bäckahästen, och säkert
är, att den finnes ännu, ty det är ej mer än ett par år
sedan, att en man i Filbornatrakten, som egde en hvitgrå
häst, kom sent hem en natt och såg, som han tyckte,
hästen stå vid Väla bäck. Han tyckte det var underligt,
att drängen ej tagit in grålle; nu fick han då sjelf göra
det. Men som han skulle ta hästen, for den af som en
pil och skrattade högt i vädret. Mannen vände sin rock,
så han ej skulle gå vilse, ty nu visste han, hvem den
hästen var.
Min kvinna har tjenat i Kristianstad, och der var en
källa, der alla pigor hemtade dricksvatten; vid den
samlades också alltid en mängd pojkar. En kväll stod
bäckahästen der, och pojkarne, som trodde det var ett annat
gammalt ök, satte sig upp på hans rygg, den ene efter
den andre, en hel rad; men den minste hängde sig i
hästens svans. Då han såg hur lång hästen var, skrek
han: «Toss i Jesses namn!» och hästen slängde alla
pojkarne i vattnet, utom den lille.
Hon, min hustru jag menar, talar om, att hennes far
en gång var satt till att om nätterna passa bränvinspannan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
