Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hur trollen dansade i dessa jettestugor, men man var så
van vid den synen, att ingen mera brydde sig derom.
Vid de flesta af våra gamla herregods finnes der något
sådant konstigt från den tiden de brukade innemura folk.
En gammal nattväktare på Vrams Gunnarstorp — död och
begrafven för länge sedan — omtalade, att der under
snapphanetiden bott en fröken, som var så rädd för
snapphanarne, att hon sjelf låtit inmura sig i en af källrarne,
der hon ville sitta tills faran var förbi. Men då här så
blef fred i landet, fans der på herregården ingen lefvande
varelse, som visste af den inmurade fröken, och så fick
hon sitta der och svälta i hjel. Nu går hon nästan hvarje
natt ute i trädgården; der har jag äfven sjelf sett henne
många, många gånger, då jag om nätterna gått med
väktaren i trädgården. Hon var helt hvitklädd, som en
förnäm dam i sin morgondrägt, och hade en hvit slöja öfver
hufvudet. Vi följde ofta efter henne ända intill
källargluggen, der hon alltid försvann, men aldrig lyckades det
oss att få se hennes ansigte.
Der på herregården var i forna tider en gammal
ryktare, som tjenat der länge. I hans tid fans der en jägare,
som hette Tue och som kallades för Tue Skytte. Han
hade lärt sig så mycket, att han bara behöfde nämna, hvad
vildt han ville ha, och så skjuta upp i skorstenspipan, så
föllo vildänder och hvad det skulle vara ned i spisen. När
han gick ut, för att skjuta rådjur, så brukade han taga
en dräng med sig, och så lade Tue sig till att sofva, men
befalde drängen att väcka sig, när djuret kom. Drängen
gjorde så: «Ja, det var bara det första; väck mig, när det
andra kommer, ty det tredje är pådrifvaren, och den skall
ej skjutas.» Drängen lydde, och det var säkert, att hvarje
gång kom der tre rådjur, och det mellersta sköt Tue
alltid.
Med den gamla hushållerskan på gården lefde Tue i
ständigt kif. När hon så var död och låg lik, gick Tue
in och gjorde något snaskigt vid liket och sade: «Förr
har du druckit mjöd och vin, nu skall du dricka hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
