Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem rakt ner i marken, men dervid skadade han sig
indvärtes, så han dog kort derpå. Jag minnes det så väl,
ty han begrofs samma dag vårt äldsta barn föddes, och
det var den 25de Augusti 1853. De sista åren
Lillemanskan lefde, satt hon mest inne i sin stuga i en länstol,
virad med halm. Då hon var död, blef der hållet auktion
efter henne, och en kvinna, som jag mycket väl känner,
köpte stolen för 12 skilling. Men så var der en annan
kvinna, som ville köpa den af henne, och då de nu
undersökte halmsätet, fans deri en summa af 300 riksdaler
riksgäld, som återstäldes till Lillemanskans dotter. Man
kan häraf godt se, att kärringen har kunnat mer än äta
med munnen.
På samma fiskeläge bodde en man, som kallades
«Gasten» derför, att han röfvat en gast eller en
strandvaskare, som flutit i land, på hans guldur och plånbok.
Dessa lät gasten taga från sig; men sjelf hängde han sig
osynlig på mannens rygg, och han blef ej af med gasten,
hvarthän han så ville gå. Då sporde mannen honom
slutligen, hvad han ville, och då svarade gasten, att han
ville begrafvas i kristen jord, så skulle mannen få i ro
behålla de saker han röfvat. Naturligtvis kunna äfven
oskyldiga menniskor råka ut för gastar, och jag har bland
andra hört omtalas en man, som en natt gick öfver
kyrkogården och fick en sådan gast på ryggen. Mannen
frågade honom, hvad han ville, och då svarade gasten, att
han ville bäras hem till sin efterlefvande hustru, med
hvilken han lefvat i ofred, för att försonas med henne.
Han kunde ej sjelf gå dit, ty hustrun hade strött linfrö
utanför kyrkogårdsporten; men ville nu mannen bära
honom hem och tillbaka igen, skulle han få ett helt krus
fullt med penningar för besväret. Mannen gick in derpå,
men när han kom in i stugan med gasten och frågade
kvinnan, om hon ville förlåta sin man, så svarade hon
nej. «Ja, men jag har honom här med mig», sade
mannen. «Det rör mig ej», svarade enkan. «Då kastar jag
honom till dig i sängen», hotade mannen. Men då blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
