Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våren innan någon annan i byn, fast man aldrig såg dem
hvarken plöja eller så. På samma sätt var det med
hösten; först af alla hade Ola Mattes inhöstat, fast hvar
man visste, att det folket aldrig rörde något arbete med
sin hand. Ingen hade så feta och blanka kreatur som
Ola Mattes, men sådant är ingen konst för menniskor,
hvilka ge sig onda magter i hand.
För vår del ville vi ej ha med sådant trössale att
skaffa, ty bäst är det att redligt förvärfva brödbitarne, men
vi fingo dock tro på (umgälla), att vi bodde i ett hus, som
ej var fritt från trolltyg. Vi köpte oss en ko, grann och
blank, en rigtig rar mjölkko, men hur vi ville fodra och
hur vi ville passa henne, vantrifdes hon och sinade af.
Folk sade till oss, att det ej hängde rätt ihop med fähuset,
och då vi sporde en klok man — Per Mattesson hette
han, men var ej det ringaste slägt med den rike Ola
Mattesson — så rådde han oss till att lägga logen der
fähuset var, och fähuset der logen var, förstås.
Detta gjorde vi också. Jag skulle just baka den dagen
de började gräfva i fähuset, och som jag stod och eldade
i bakugnen, kom karlen, vi hade legt till den här
gräfningen och allt, farande in i köket med en liten påse
eller pung i handen. Jag såg ju påsen, den var lång som
min pekfinger, men tjockare. Karlen kastade påsen hastigt
in i elden. — Men sådan stank der blef! Aldrig har jag
känt liknande i all min tid! «Men hvad var det?» frågade
jag karlen. «Sjelfva fanstyget, trolleri och djefvulskap»,
sade han, «det låg under stenläggningen, just i kons bås,
så det var gu’ inget under, att hon ej kunde trifvas!»
Sedan blef der loge, och kon kom sig godt i det nya
fähuset.
Jag talade då ofta med en klok, snäll kvinna — hon
har lärt mig mycket, men bara godt, sådant som jag
sedan hjulpit många menniskor med — henne frågade jag,
hvad der kunnat vara i påsen, ty jag har gerna i yngre
dagar velat haft reda på saker och ting. — «Det har varit
’trollärter’, det är säkert», svarade hon. — Kunde man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
