Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skum = mörklagd, gråsvart) och med hes röst kräft sin
ålref; han hade varit så arg, att han tagit Nils i båda
skuldrorna och skakat honom.
Han bäddade nu till sig inne hos oss, och vi sade
honom, att han andra dagen skulle bära hem ålrefven,
för vi ville ha fred i huset. Nils bar hem ålrefven, och
vi trodde allt var godt; men följande natt blef det ännu
värre: Måns kom igen, trefvade på en hylla inne hos
Nils, och då han der fick fatt i sju krokar, som Nils
tagit ur ålrefven, innan han bar hem den, for Måns åter
öfver honom i sängen, klämde och kramade honom, så
han skrek i vildan sky och kom så åter i bara skjortan,
med sängkläderna i famnen, in till oss. Han ville nu
igen ligga här inne, han fick lof dertill, men då han
sade, att Måns varit der, för att hemta sina sju eländiga
krokar, skämde vi på Nils och sade honom, att han skulle
lemna från sig allt hvad Måns tillhörde, så vi kunde få
nattro. Nils lydde; Måns hördes aldrig mera af hos oss.
Men är det intet fasligt, att menniskoanden kan vilja
komma åter til denna usla verlden, blott för sådana
småting? Jag ville dock se, om Måns verkligen hade kramat
Nils så hårdt, som han skrek till, och så fick jag se hans
armar och skuldror; de voro både gula och blå. Det
märktes nu, hur girig Måns hade varit. Men på gården,
der han dött, gick han och stökade, så de måste hemta
dit presten för att mana honom bort; så blef han också
derifrån sedan.
Någon tid derefter fick min man den danske gesällen
till sig. Denne visste intet bättre i verlden än att sofva
i friskt hö, och då vi kört in vårt om sommaren, bad
han att få lägga sig uppe på högällen (höskullen), och
det fick han, fast vi tyckte, det var ett konstigt tycke han
hade. Han hade icke väl lagt sig der om kvällen, förrän
en stor katt, som han tyckte, hoppade upp på hans bröst;
han ville ta fatt den, men husch! så satt den på hans
rygg. Så tog han handen bakom sig, men så var katten
bakom hans nacke. Då lade gesällen sig igen ned i höet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
