Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så skulle den gå till sitt hvilorum, var det en ond, så
skulle han gå dit, han hörde. Ja, det var en hel hop,
gesällen skulle lära sig säga. Men vänta nu bara! Det
var knappt kväll, förrän det inne i kammaren, der gesällen
låg, började asa och sjasa, som då någon släpar sig med
möda öfver golfvet.
Jag stod och klädde af mig. «Nå, nå! Så, så, vänta
åtminstone till jag kommer i sängen!» sa’ jag och
fnaskade mig dit så fort jag kunde. Men vi hade icke legat
länge, min man och jag, förrän ett väsen, värre än hela
huset skulle vältas, hördes inne i kammaren. Det var,
som om hyllorna der inne refvos ner och allting slogs i
sönder. Jag hade ett köttkar med saltadt fläsk der inne,
det dängdes, så till tyckandes, mot väggen, så lake och
fläsk foro ut åt golfvet. Jag ville upp och in i kammaren,
men min man sa’ nej. Då på en gång började gesällen:
«Drag till helvete! Jag besvärjer dig vid evangeliumet,
som blef läst i Söndags, att du skall gå, eller skall jag
f—n gale mig —». Ja, så drog han till på sin danska,
och det var ju icke så, han skulle säga. Men han fick
också sin del. Hvad det så var, så flög det på honom
i sängen, klämde och kramade honom, så han skrek vildt
i sky. Jag ville upp och hjelpa menniskan, ty jag trodde,
det gälde hans lif, men min man höll mig och sade, att
det hade vi icke något att göra med, utan blott befalla
oss åt Gud. Det gjorde jag; men der inne i gesällens
rum var ett förfärligt lefverne; till sist ryckte trössalet
halsduken af honom och for ut. Gesällen sade, att det
varit något kort, ludet med långa ben. Det blef borta
från den stunden.
I den tiden fans der i Göinge härader många, som
kunde hvarjehanda konster; min man kom en gång ut
för ett lustigt äfventyr: Der bodde en soldat nära vårt
hem, och en dag skulle min man gå till X., en mils
väg eller så. Soldaten ville följa med, men min man
trodde ej, gubben kunde gå så fort som han sjelf, derför
sade han nej. «Jag lofvar, jag skall komma fortare dit än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
