- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
187

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

här — mycket oftare förr än nu — brukats, för att mot
en menniskas vilja vända hennes sinne till sig. Jag tjente
i hop med en dräng, som brukade skryta med, att om han
ville, skulle han kunna få hvem han önskade att springa
efter sig; detta var dock bara tomt skryt. Men för tre eller
fyra år sedan hände det sig dock på ett stort dansnöje,
som ortens tjenstefolk stält till i Ramlösa, att en målare
blef ond på en piga, för det hon höll sig för stursk mot
honom. — «Ja, vänta du bara», sa’ han, «jag skall väl
göra så mycket, att du i ditt bara linne nästa natt skall
stå vid min säng».

Jag känner till flera sådana konster, och hvilken af
dem han brukade mot pigan, vet jag ej; men säkert var
det en af de styggaste. Ty nästa midnatt steg pigan ur
sin säng, men hennes kamrat, som sof i samma säng och
som hört målarens hotelse, frågade ängsligt, hvar hon
skulle gå. Pigen bad henne ej vara rädd, derpå tog hon
af sig sitt lintyg, påtog ett rent och drog det begagnade
öfver en stolkarm. Sedan detta var gjordt lade hon sig
åter och insomnade, medan den andra pigan, för all
säkerhets skull, höll henne om lifvet. Så kom morgonen, då
all fara för pigan var förbi, men stolen var borta; den
hade af sig sjelf gått ur kammaren och in till målaren,
der stod den med lintyget på vid hans säng. Då
målaren såg detta, skämdes han öfver att hans konst
misslyckats, hvarföre han kort derefter flyttade från orten.

En bonde af mina bekanta fick sin hustru på så
sätt, att han brukat någon hemlig konst, som tvang henne
att midt om natten och i sofvande tillstånd gå till honom.
Detta var så mycket styggare gjordt, som ån fans mellan
hennes hem och hans, så att hon måste vandra öfver
spången för att komma till honom, och derför yrkade
också hennes mor, som var enka, strängt på, att han,
som satt hennes dotters lif och ära på spel, äfven skulle
ingå äktenskap med flickan. Det gjorde han också, och
man hörde ej att de lefde illa till sammans.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free