Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När det så får ligga en viss tid, utan att brottet blir
upptäckt, förvandlas det till ett sådant ondskefullt nystan,
som af somliga kallas mossugglan.
Den, som annars värst spökade i Helsingborg, var en
man, som de kalla för Anders Bille. Han skall ha rådt
om gården Rosendal, der han huserade som en hundturk.
På gårdsplatsen hade han låtit uppresa en stor spöpåle,
och hvarje hofveribonde, som råkade komma sent till
arbetet, fick vid den sina fyrti på ryggen. Men så hände
sig ej bättre en vacker dag, än att Billens fästmö helt
oförmodadt kom från Danmark för att besöka honom på
Rosendal. Som hon nu kom på gården, såg hon der en
bonde stå bunden vid spöpålen. Hon sporde genast, hvad
han gjort för ondt, och Bille svarade, att bonden kommit
för sent till sitt dagsverk. Hon bad då sin fästman gifva
bonden fri, men dertill svarade han nej, ty, menade han,
då skulle alla hans bönder börja skolka med arbetet. Då
sade hon: «Kan en så ringa bön afslås för fästmön, hvad
blir då makans lön!» Dermed vände hon både honom och
gården ryggen, och af giftermålet blef ingenting.
Anders Bille dog på Rosendal, och det tros, att han
blef begrafven i Helsingborgs kyrka; men han fick ej ro i
sin graf. Hvarje natt körde han i sin forne vagn hem
till Rosendal, der han hade en säng, som hvarje kväll
bäddades till honom. Den sängen bäddas ännu den dag
i dag åt Bille.
Min mormors mor, som i sin ungdom tjente der på
Rosendal, har ofta bäddat den sängen. Om morgnarne
såg det ut, som om en sådan varelse, som en stor hund,
legat i sängen. Alla högtidskvällar kom han hem för att
få sin del af välfägnaden, och min mormors mor har
talat om, att hon en mårtensafton blef befald att bära in
den stekte gåsen till den hemske gästen. Hon såg ingen
i rummet, men då hon satt gåsen från sig och ville gå,
hörde hon en röst säga: «Håll fram ditt förkläde, skall
du få drickspengar!» Hon gjorde så och kände, att der
katsades tunga penningar i förklädet, men de brände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
