Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådana barn skrika nere i jorden, och en gång hade man
inne i en bondstuga en kväll hört liksom en späd
barnröst nedunder golfvet säga: «Jag vänder migl jag vänder
mig! jag vänder mig!» Husbonden förstod, att rösten kom
från ett mördadt barn, som just höll på att bli grafso,
bvarför han svarade: «Ja, vänd dig en gång, men så aldrig
mer*. Följande morgon lät mannen gräfva under
kakelungssängen, derifrån han hört orden, och då fans der
benranglet af ett barn, som böljat blifva grafso, men som
nu slapp att lefva ett sådant lif, som blott var till
menniskors ofärd.
Farmor var också mycket rädd för varulfvar, icke för
egen räkning, ty varulfvar voro blott farliga för fruktsamma
kvinnor, utan för min hustru; hon fick under sina väntans
dagar aldrig gå ut i mörkret utan att vara åtföljd af mig
eller någon annan manlig varelse.
Gumman var mycket god mot tiggare, och hon ansåg
det för både synd och skam att neka en sådan menniska
nattherberge; men under den tid vi kunde vänta oss en
arfvinge, var hon högligen misstänksam mot alla
«tiggegubbar«, ty det hade någonstädes händt, att en sådan fått
låna hus hos en bonde och fått sig en bädd, redd nere
på tvärbänken vid dörren, der han sof, medan husfolket
satt vid sitt arbete. Rätt som tiggaren låg, skrek han:
«Nu får jag en febb!» (kort svans), och strax stod der en
svart hund på tre ben, som genast kördes ur stugan.
Farmor hade sin undantagsstuga i vår gård, och vi
voro strängligen tillsagda, att ej låta vår lille gosse besöka
henne, förrän han varit hos sin gudmor, som var skyldig
att gifva honom ett ägg, hvilket vi ett helt år skulle
gömma, för att deraf spå, om barnet blef rikt eller fattigt.
Efter årets slut öppnade farmor sjelf ägget, och då det
var tomt, borde deraf dragas den slutsatsen, att gossen
blef en fattig man. Men farmor förklarade, att der
egentligen ej kunde sättas tro dertill, då ägget ej varit gömdt
i samma skål, som innehållit hans dopvatten; vi kunde
lyckligtvis ursäkta oss med, att gossen var döpt i kyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
