Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Du skall låta sätta ett badkar i ditt sofgemak,
drottning, och låta fylla det med rinnande vatten, och
när du har badat deri, skall du under karet finna två
rödlökar. Dessa skall du skala mycket vål och derpå äta upp
dem, så får du i sinom tid din käraste önskan uppfyld.»
Drottningen gjorde som den fattiga kvinnan sagt, och
då hon badat, fann hon de två lökarne under karet; de
voro båda lika till storlek och utseende. När drottningen
såg de två vackra lökarne, förstod hon, att kvinnan varit
något förmer än hennes utseende visat, och i glädjen åt
hon upp den ene löken med alla dess skal. Då hon gjort
detta, kom hon i håg, att kvinnan sagt, att lökarne skulle
skalas väl, innan hon förtärde dem. Det var nu för sent
med den ene, men den andre skalade hon och åt så upp
den med.
Då tiden var inne, hemtades en jordgumma till drottningen,
men det första fostret, som blef födt, var en
hisklig lindorm. Ingen såg denne utom jordgumman, och
då hon förstod, att drottningen skulle ha tvillingar, kastade
hon lindormen ut genom fönstret i skogen utanför slottet.
Det andra fostret, som kom till verlden, var den vackraste
lille prins, och han visades för kungen och drottningen,
hvilka icke visste något om lindormen, den förstfödde.
Nu var der glädje i hela slottet och i hela landet
öfver den vackre prinsen, men ingen visste att den äldste
var en lindorm och låg i vilda skogen. Så gick tiden för
konungen, drottningen och den yngste prinsen under glädje
och lycka, tills han blef tjugo år gammal. Då sade
föräldrarne till honom, att han skulle resa till ett annat
kungarike och söka sig en brud; ty de började blifva till
åren och ville gerna se sonen gift innan de lades i grafven.
Prinsen lydde och lät spänna hästarne för sin förgylde
vagn och reste ut för att fria. Men då han kom till första
korsväg, låg der en stor förfärlig lindorm tvärs öfver vägen,
så hästarne för prinsens vagn måste stanna.
«Hvart skall du köra?» sporde lindormen med hisklig
stämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
